Kategorier
Vad vi vet

Vad vi vet

En gång i tiden hade jag en blogg. Den hette ”Vad vi vet” och publicerades i Uppsala Nya Tidning. Några läste den och under åren fick jag överraskande många kommentarer om vad jag skrivit. Så – utan någon förvarning – gjorde UNT ”en förändring av sitt format” och alla bloggar försvann från den liberala publikationen. Sånt är livet. En serie av oväntade händelser.

Nu börjar vi om, vi ger oss inte.

På klagan måste det också bli ett slut.

Kategorier
Ekologisk odling Jordbruk Klimatet Vetenskap

Mat, energi och framtiden

Nästan all vår matproduktion idag bygger på tillgång till billig energi. Oavsett om den är ”alternativ” eller ”konventionell”. Skillnaden mellan dessa två alternativ är inte speciellt stor.

Världens befolkning ökar. De allt flera människornas rimliga  önskan om bättre livsvillkor för allt flera betyder ett större uttag av resurser. Temperatorn i jordens atmosfär stiger. Vi har ett moraliskt ansvar att se till att även andra organismer för plats på jorden, bredvid oss.

Allt detta ställer enorma krav på att hitta inte bara ett utan en mångfald av goda alternativ att få ut fibrer, mat och energi ur ekosystemen.

Kategorier
Svenskpolitik

När makten talar

Debatten om Ann Lindes framträdande i TV utomlands har nu tonat ut. Att vi har en utrikesminister som inte kan tala främmande språk är väl en sak, vi svenskar är inte så bra på engelska som vi tror. Men vad jag undrar över är hennes försvar där hon förklarar att när hon säger ”Sverige” så menar hon Stockholm… Eh, gör det saken bättre?

Kategorier
Covid19

Trump i Sverige?

Sitter just och tittar på CNN som handlar om Covid19 i USA. ”Problemet är att frågan om att bära skyddsmask har – som så mycket annat här -blivit till en politisk fråga. Man bär inte mask för att visa att man stödjer president Trump och bär man mask så betraktas man som en fegis”. I dag var jag på sjukhuset igen. Det var bara jag som var feg och hade ett andingskydd – vilket gör effekten högst begränsad. Undrar just varför det blivit så?

Kategorier
Jordbruk Okategoriserade

Ekojordbruket 2.0


( En debattartikel först publicerad i UNT den 25/3-15 )
DEBATT Ingen har rätt i dagens ekodebatt. Forskningen om det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan i går.

Under snart ett halvt sekel har det pågått en debatt om vilket lantbruk som är det bästa, det ekologiska eller dagens standardjordburk.
Nu är det hög tid att kliva upp ur skyttegravarna och börja samtala om saken i stället för att framhärda med de två monologer som ekat även det senaste året. För ingen av sidorna har rätt.
Vår tids ekologiska odling är minst lika ”oekologisk”, det vill säga ekologiskt ohållbar, som vår tids standardodling (vi vägrar kalla den konventionell, dagens moderna bönder är minst av allt konventionella). Samtidigt blir det alltmer angeläget och brådskande att komma fram till ett ekologiskt jordbruk värt namnet. Ett jordbruk som både är ekologiskt hållbart och samtidigt är minst lika produktiv som dagens jordbruk. Om en generation behöver jordens befolkning tillgång till 70 procent mer mat.
Låt oss kalla det Ekobruk 2.0.
Utgångspunkten delar vi med dagens ekobönder – att lära av naturen. Den har förvandlat sol, vind och vatten till föda, foder och fiber i ett kretslopp som pågått i miljarder år. Sett i sin helhet klarar naturen konststycket också med en förbluffande hög effektivitet utan vare sig industriellt tillverkade bekämpnings- eller gödselmedel som kräver fossil energi. Naturen håller sig med sina egna gödselfabriker och i naturen är motståndskraft regel och känsligheten undantagen. Naturliga bekämpningsmedel och metoder tillhör ekoodlingens själv kärna och ingår allt oftare också i standardbondens verktygslåda. Eftersom allt liv bygger på kemiska processer så är mycket av denna inbyggda resistens också kemiskt baserad eller på annat sätt inbyggda i växtens egenskaper. Detta vet förstås också dagens forskare och växtförädlare. Och de är också de bakomliggande mekanismerna på spåren.
Sannolikt är det bara en fråga om riktlinjer, tid och pengar för att ta fram lösningar som bygger på naturens egna metoder och mekanismer.
Med dagens satellit- och maskinteknik är det också möjligt att båda gödsla och skydda växterna med precision och i den takt de behöver det. Inte minst stallgödseln som är bärande för hela ekoodlingen måste doseras på ett miljöeffektivt sätt. Med forskning och teknik är vi också på väg att kunna renframställa fosfor ur avloppsslam, återföra det i jordbrukets kretslopp och ta tillbaka fosforn dit där den hör hemma – på bondens åker. Precis som all den jord som med dagens odlingsmetoder – vare sig den kallas ”eko” eller ”standard” – rinner med regn, smält-, å- och flodvatten till Östersjön där den dödar havsbottnen. Den mest radikala lösningen på detta sorgligt försummade problem med jorderosion och slamtransport från åker till hav kan vi också hämta från naturen. Där förekommer ingen plog och harv, och marken är täckt av växter hela året.
Med riktade forskningssatsningar är det fullt möjligt att få fram perenna (fleråriga), grödor så att marken är skyddad året runt eller få fram odlingssystem som imiterar naturens sätt att aldrig lämna marken obevuxen och utsatt för vattnets och vindens eroderande krafter. Med ett sådant odlingssystem får vi ett jordbruk som varken läcker näring, jord eller gifter till haven.
Vi vädjar därför till politiker, opinionsbildare, forskningsråd och allmänhet att börjar diskutera ett helt nytt sätt att ta fram vårt dagliga bröd.
Det är dags att lägga de slitna plakaten på hyllan och samarbeta för att ge oss ett ekologiskt hållbart jordbruk värt namnet. Ett ekojordbruk 2.0. Här finns ett fält för innovation där Sverige, i gammal god tradition, kan inta en internationell tätposition. Och i på sikt sälja ett hållbart system till en världsmarknad.
Lek med tanken att kunna erbjuda ett helt nya odlingssystem för export – i stället för halvgamla vapensystem!
Och det brådskar. Utmaningarna världens bönder, jord och skogsbruk står inför är enorma. Den jord och skog vi odlar skall inte bara ge virke, föda, foder och fibrer till nio–tio miljarder människor 2050. De skall klara saken med allt mindre insatser och med allt mindre miljö- och klimatpåverkan. De skall dessutom inte bara själva klara sig utan fossil energi, utan också ersätta mycket av det vi i dag får från olja och gas.
Ekobruket 2.0 handlar om att med naturen som förebild producera mycket, med små insatser, inga miljöskador och så att det räcker åt allt och alla.
Vi är övertygade om att detta bara kan göras med mycket djupa vetenskapliga kunskaper om hur naturen fungerar och med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen! Inte emot dem! Då har vi inte råd med ett skyttegravskrig om ord och odlingsmetoder. Det måste vara målet som räknas inte metoderna – vare sig vi kallar dem ”eko” eller ”standard”.
Ekobruket 2.0 kräver både avancerad grundforskning, storskaliga försök och hängivna odlare. Här krävs verklig tvärvetenskap och en förmåga att se runt hörn. Det kommer att ta tid – forskningen på det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan igår.
Men framförallt kräver det politisk mod att bryta mot invanda föreställningar och en klokhet som orkar se längre än till nästa opinionsmätning. Vårt dagliga bröd får inte bli ett simpelt bete i röstfisket!
Agneta Liliehöök, Jan-Olov Johansson, Carl Henrik Palmér, Peter Sylwan, Lennart Wikström.
Fristående och oberoende skogs- och lantbruksjournalister, ledamöter av Skogs och Lantbruksakademien.

Kategorier
Coronapandemin Covid19 Okategoriserade

I nya krya tider?



Nya krya tider?

It ain´t over until the fat lady sings, säger amerikanarna. Eller snarare ” det är inte över innan den feta mannen andas ut” som vi får säga i dessa tider.

Och som det ser ut just nu lär det dröja innan vi alla kan andas ut.

Vi lever i en inställd tid.

En tid av fyrtio begravningar och inga bröllop

Kategorier
Coronapandemin Covid19 Den svenska sjukvården Pandemi Svensk politik Vården Virus

Trehundra döda mormödrar



Det är något som skaver på de dagliga presskonferenserna om Corona.
Något som saknas.
Dumt nog har jag suttit där och tittat på dem nästan allihop. (Man skall undvika information overload när man sitter isolerad i karantän. Men jag är ett gammalt nyhetsfreak)
Jag tror det handlar om empati.
Där står de – alla de duktiga experterna- och håller sina anföranden. Samlade och korrekta. Jg förstår fortfarande inte vad MSB egentligen gör – förutom att skapa panik med att ”dricksvattnet kan ta slut”, men det är en annan historia.) Därefter försöker de hantera de frågor de får. Frågor som handlar om allt ifrån om statistiska modeller till om man får ha en picknik.
Men inte en enda gång ger något utrymme för just medkänsla.
” Jag tycker att detta är så förskräckligt”
” Jag lider verkligen med alla de som förlorat sin gamla mor, eller sin farfar”.
”Jag hade hoppats att vi skulle ha sluppit det här”
Eller något annat uttryckt med känsla. Utan media tränade leende.

Det hade betytt så mycket för de som drabbats. Och för bilden av FORSKAREN.
För det är ju det de är, vetenskapare. Och i många fall läkare.
Just läkare har jag en livslång erfarenhet av. Det där med ”yrkespatient” är inget skämt.
Och min erfarenhet säger mig att empati inte är läkarkårens starkaste gren. Med stor sannolikhet är det en form av självbevarelse. Om de engagerade sig i varje patients öde skulle de snabbt bränna ut sig.

Men det finns också en annan faktor som bäst uttrycks av det gamla citatet:
”Ett dödsfall är en tragedi, en miljon döda är statistik”
Yttrandet tillskrivs ofta Stalin men det är fel. Han sa aldrig så, men han kan mycket väl ha tänkt det. Denne ryske ”stålman” (som hans namn betyder) som lät döda miljoner medborgare.
Statistik är bra, den kan användas till mycket nyttigt.
Men den gör också anonyma staplar av trehundra döda mormödrar.

Kategorier
Coronapandemin Covid19

Tro och tillit

Vi svenskar är enligt World Value Survey ett folk av icke troende individualister. Men enligt min tro är det en sanning med modifikation. Visst, vi har rätt och ” de andra” har fel, men vi har trots allt en starkt tro på en högre makt. Detta väsen kan vara Den Goda Staten eller Den Svenska modellen men undestundom även enstaka individer. Så har vår tillbedjan under en tid av oro och osäkerhet våren 2020 riktats mot Statsepidimolgen. Nu verkar även hans staty på väg att störtas?
Vem i hela världen kan man lita på?

Kategorier
Covid19

Risken med den svenska modellen

”Den svenska modellen”. Med den är det väl ungefär som med sex under de tidiga tonåren, alla talar om det men ingen vet riktigt hur det ser ut.

Ta bara detta med riskvärdering. Hur ser ”den svenska modellen” ut här?

Om man frågar folk i våra grannländer så är svenskarna ett mycket försiktigt släkte.

Gåhjälm, reflexvästar och förbud. Jag tror att det är därför så många blev så fövånade över den svenska modellen mot Covid19. Eller?

Kategorier
Covid19

En ihålig beredskap


Vår beredskap är inte god. Vår beredskap är bedrövligt dålig.
Detta elände är resultat av en lång och högst medveten nedrustning av den goda beredskap vi faktiskt haft.
Bakom den finns en tämligen bred politisk överenskommelse. Det kalla kriget blev lyckligtvis aldrig hett och därmed lades både försvaret och civilförsvaret ned. Bergrum såldes ut och nästan alla olika beredskapslager försvann. Här fanns sjukhus och här fanns medicinsk kapacitet.
Hade det här virusangreppet kommit på 1960-talet så hade det funnit både respiratorer och militär personal som nu kunnat sättas in.
Nu är de bortrationaliserade. Nedrustade.
Sanningen är att vi har förskräckande få intensivvårdplatser. (Det beror i sin tur på det märkliga förhållandet att vi i Sverige har gott om utbildad vårdpersonal men ont om vårdplatser. Att de sedan inte arbetar på golvet är en annan och tråkig historia)
I stället för inhemsk beredskap har vi valt att lägga ansvaret för nödvändig utrustning utomlands. Upphandlat. Och nu står socialministern där och låter arg och besviken över att leverantörerna prioriterat de egna länderna.
Vad hade hon trott?
Statsministern tycker som vanligt att detta är ”oacceptabelt” och menar att de andra länderna borde följa ingångna avtal. Lycka till!
Inget av detta ger oss någon nödvändig skyddsutrustning.
När skall vi äntligen lära oss?
Ännu finns inget vaccin mot Covid19. Men det kan komma. Liksom antivirala medel som har effekt. Då borde vi ha haft en egen kapacitet att producera sådana. Det har vi inte.
Som jag tidigare skrivit, är det något vi borde lära oss av pågående pandemi så är det rusta oss inför nästa angrepp. För det kommer. Det vet vi.
Att statsministern uppmanar oss att ta vårt ansvar och tvätta händerna må väl vara en god sak.
Bättre vore om han istället för att två sina händer, visade lite handlingskraft och satte igång arbetet att för att rusta upp vår beredskap igen!
För här tror jag inte att vi kan ”lita på marknaden”

Det här är ett POLITISKT beslut.
Av samma prioritet som att äntligen få fram nya antibiotiska medel.