Nationalnyckel är ett lätt vansinnigt projekt, byggt på orealistiska ekonomiska kalkyler.
Nu vill ensamutredaren Rolf Annerberg lägga ned utgivningen av praktverket och låta utreda om SLU skall fortsätta att vara huvudman för projektet.
Hans analys är korrekt på flera punkter men jag håller ändå inte med honom om hans slutsatser.
För även om projektet bygger på entusiasm och glädjekalkyler så är jag lite svag för riktiga entusiaster. Eller för engagerade kulturmänniskor om ni så vill.
För här handlar det om Kultur – i ordets verkliga bemärkelse.
Idén att kartlägga ett helt lands fauna och flora är en kulturgärning av yppersta klass, minst lika viktig som att bygga ett nytt Operahus i huvudstaden.
Eller att anlägga ett antal nya sportarenor.
Det kommer precis som vanligt att bli mycket dyrare än beräknat och det kommer aldrig att bli lönsamt, men det är ändå värt pengarna!
Vi medborgare får ofta hör att vi lever i ett rikt land och det vore i sanning ett fattigdomstecken att inte ha råd att kartlägga vårt lands djur- och växtliv! När vi nu anser oss ha råd med så mycket annat…
Men här borde också finnas ett stort utrymme för såväl företag som privatpersoner att i sanning göra en bestående kulturgärning genom att gå in som sponsorer!
Sedan kan man givetvis diskutera om resultatet nödvändigtvis behöver ges ut i bokform. Kanske är tiden för Nationalencyklopedier förbi så här i Wikipedias tidevarv? Som inbiten bokälskare är jag nog inte rätt person att bedöma det.
Men fördelarna med att ha hela den gigantiska Artdatabanken på nätet är givna och många. Där skulle alla kunna ha tillgång till materialet och det skulle hela tiden kunna justeras och förändras. Nya arter upptäcks som bekant hela tiden och nya DNA analyser förändrar släktträden.
Att sedan flytta det unika Art Data projektet från SLU skapar nog flera problem än det löser. Var man än håller hus så bygger ett sådant här arbete alltid på kunnig och engagerade människor. Och märkligt nog så råder det idag brist på så kallade gröna biologer, trots att arbetslösheten är hög ibland just disputerade biologer.
Arbetsmarknadsstöd kanske?
Nu anser jag dock som vanligt att det är olyckligt med vetenskapliga gränser och skrankor. Ett modernt Artdataprojekt måste givetvis även inkludera analyser av arternas arvsmassa! Och då kanske man skulle kunna koppla ihop SciLifeLab projektet med ArtDatabanken? Då blir den svenska art kartläggningen ett riktig banbrytande projekt!