Kvart i fyra i natt sjunger Koltrasten. Det är mycket möjligt att han började tidigare men det är då han väcker mig. Lite tacksamt konstaterar jag att han i vart fall inte valt enbusken direkt utanför vårt sovrumsfönster för sin vårserenad i år. I vart fall inte ännu. Hur är det nu man brukar beskriva koltrastens sång? Vemodig? Jag vet inte jag. På mig låter han rätt uppåt, sprudlande liksom, vår nationalfågel. Associerar sömnigt vidare till en annan fågel, en som också valts att representera sitt land. ( Ja, fåglar har väl inga länder, men i alla falla.)
Det är en liten rätt oansenlig brunfärgad fågel i Costa Rica ( Brown breasted, någonting heter den) som mycket påminner om en koltrasthona. Ett något överraskande val i ett fågelparadis som Costa Rica. Men det är inte utseendet som gjort den populär utan just dess vackra sång. Och dess relativa vanlighet. Ungefär som Koltraten.
Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise
Jo, lite vemod väcker den nog ändå.