Många verkar jobba nu i mellandagarna. Hur vet jag det? Enkelt, det är bara att gå in på Facebook. Plötsligt har uppdateringarna börjat ras in igen.
Detta elektroniska skvallerplank har nu gått om GOOGLE som företag, läser jag i tidningen. Inte så märkligt, kanske. Människans behov av skvaller är omättligt.
Robin Durban har skrivit en mycket intressant bom om Skvallret och Språket, där han menar att språket uppstod ur behovet av att ständigt hålla koll på gruppen.
Och genom att utveckla språket som en ”verbal pälsputsning” kunde vi leva i mycket större grupper och vi kunde använda båda händerna till att smala föda – eller till ”arbete” om ni så vill.
Skvallret ger oss en ständig uppdatering av maktförhållandena, eller statusen, i flocken, Både den egna lilla horden och den stora superflocken som massmedia gör oss till medlemmar av.
En megaflock där medlemkretsen utökas nästan dagligen av det stora utbudet av tävlingar eller dokusåpor.
När man väl etablerat sig i en dokusåpa får man tillträde till en rolig tävling. I den får man möta andra underhållare i ett slags trivial pursuite för ytterligare en statusuppgradering i kändisvärlden .
Självklart har detta inget med folkbildning eller allmänbildning att göra!
Det handlar om status i gruppen och det är allvarliga saker för flockdjuret människan.
Väldigt få kommer undan. Så det är kanske inte så konstigt att många faller för frestelsen att ”gå ut på Facebook” under arbetstid.
Däremot undrar jag fortfarande hur arbetet fungerar för dem som ständigt twittrar och uppdaterar. Har de någonsin tid att fokusera? Är detta ADHD samhället i dess mest uttalade form? Uppkopplade och bortkopplade?