Det har nu gått över en vecka sedan den fruktansvärda naturkatastrofen i Japan. Vad kan vi dra för slutsatser av denna tragedi?
Jordbävningen som flyttade hela Japan två meter är en av de fyra- fem värsta som någonsin uppmätts. Tsunamin som kom efter dödade förmodligen tiotusentals människor. Vår första prioritet borde vara att forska fram bättre prognosmetoder och varningssystem för den här typen av naturkatastrofer. Men med tanke på att både Kalifornien och Japan hör till de områden som löper hög risk att drabbas får man förmoda att mycket kompetens och resurser redan satsats på just detta.
Det kan också vara så att orsaken till tsunamin skördade så många offer i Japan, trots högt utvecklade varningssystem, är att den svepte in över städer med en åldrande befolkning. Man var helt enkelt inte tillräckligt lättrörlig för att hinna undan! Men självklart är det alltid svårt att i förväg veta exakt hur våldsam en tsunami skall bli och hur många hundratusen människor man skall evakuera under kort tid.
Den mesta av debatten har dock inte kommit att handla om vad som verkligen hänt utan om kärkraften. Även här är det tsunamin som orsakat skadorna. Vad vi lärt oss under den dryga vecka som nu gått är att de japanska kärnreaktorerna stod emot en mycket kraftig jordskalv, men att kylsystemen i Fukushimas inte klarade av en stor tsunami.
Det är allvarligt och alla reaktorer i sådana här högriskområden borde vara byggda med den nya principen med passiv kylning. Men liksom all teknik utvecklas den här hela tiden.
Nu har teknikerna, trots extrema förhållanden, ändå lyckats begränsa skadan till själva anläggningen. Kvar finns en del oroande frågetecken kring ” reaktor fyra”. De så omskrivna läckagen av radioaktivitet är hittills relativt ofarliga. Om myndigheterna nu väljer att förbjuda livsmedel från området på grund psykologiska skäl visar de återigen att rädslan är värre än riskerna.
Men detta är givetvis inte den bild man får av att följa rapproteringen i media. Här råder en slags omvänd riskvärdering. Om man skall tro pressen är det kärnkraften som dödat tiotusentals oskyldiga människor, eller i vart fall kommer att göra så.
En fråga som ställts hundra gånger av reportrar under den här krisen är; kan man lita på myndigheterna? Och kan man lita på kraftbolaget?
Det är bra och berättigade frågor men efter en veckas bevakning av naturkatastrofen i Japan måste man också ställa sig frågan; kan man lita på media?
Mätningar av allmänhetens förtroende visar att just förtroendet för oss journalister är lågt, mycket lågt.
Var står då jag?
En säker kärnkraft är en förutsättning för att vi skall ge jordens befolkning på snart sju miljarder människor en drägligare tillvaro. Kärnkraften är idag del av en lösning som förhindrar fortsatt skövling av skog och en stegrande växthuseffekt.
Kärnkraftsbolag och deras experter bör granskas än hårdare efter katastrofen i Japan, men den enda framkomliga vägen är att lära av misstagen.
Att säga nej till allting är en feg och orealistisk hållning till världen. I verkligheten måste vi alla göra svåra val i en gråmelerad vardag.
Det är därför jag är en miljövän – för kärnkraft.
Kategorier