Så i princip kan vi glömma allt vi trodde vi visste om det hör före 2005. De orden har dröjt sig kvar så här dagen efter SLU:s årliga doktorspromovering. Hon som sa dem heter professor Sara Hallin och är professor i mikrobiologi på SLU.
Och det hon pratar om är inte vilket lite udda forskningsområde som helst. Det handlar om omsättningen av kväve i världshaven. Jorden är som vi alla vet en blå planet, till större delen täckt av vatten. Och kvävet hör till de absolut viktigaste grundämnena i livets kretslopp. Att vi nu tvingas lära om när det gäller de här för livet helt avgörande processerna är stort. Orsaken är allt vi lärt oss om organismer som tillhör den så kallade tredje domänen i livsträdet, arkéerna. ( Förr kallade arkebakterier, men de är inga bakterier.)
Olika arter av dessa arkeér har nämligen visat sig spela en mycket stor roll för vad som händer med kvävet i oceanerna. Så stor roll att vi alltså måste börja om från början med våra flödesscheman.
Gäller denna revolution också det som händer på landbacken, i exempelvis odlingsjorden? Det vet vi inte ännu. Men det kan mycket väl vara så.
Det är relativt lätt att inse vad de här upptäcker kan få för praktiska betydelse. Tänk bara på problemen med övergödningen av Östersjön! Kväveläckaget är jordbrukets största miljöproblem. Men den nya kunskapen kan mycket väl också komma att påverka teorierna om försurningen av världshaven och rent av, indirekt, modellerna för den stegrande växthuseffekten.
För det visar på hur grund vår kunskap är om de mest livsavgörande av jordens fortfarande är.
Och det gör vad rektor Lisa Sennerby Forsse berättade i sitt tal än mera obegripligt. För hon var tvungen att mitt i feststämningen meddela att just SLU drabbats av en drastik nedskärning i höstbudgeten. Trots att man med råge motsvarat de kriterier som ställs av regeringen på universiteten och trots att de andra lärosätena fått mera pengar.
Förklaringar till denna märkliga ligger förmodligen i det faktum att SLU tillhör Landsbygdsdepartementet. Och inte utbildningsdepartementet som de andra universitet och högskolorna,
De olika departementet styr därtill av olika partier inom Alliansen, men det lär nu inte arkeérna eller miljöproblemen bry sig så mycket om.
SLU höll sin årliga promoveringsfest igår. Så här dagen efter går jag och funderar över två saker.
Min ena fundering handlar om vad professor berättade i sin förelsäning under promoveringaktne i aulan. I hennes berättels om de dolda makterna, mikroorganislemerna fanns en passus som många kanske missade. Xx föredrag handaled om omsättningen av kväve, en av de absolit viktigaste processerna för livet på jorden. När hon kom till den så kallad tredje domänen i livets karta, de så kallade arakkere, sa hon ungfär.
Tidigare hade vi ingen aning om vilken stor rill de här organismerna spelar för kväveomsättnignen i världshaven. Vad vi nu vet gör att vi kan i princip glömma allt vi trodde om kvävets kretslopp i haven före 2005. Om det är samma sak i marken vet vi inte, men det finns en hel del som tyder på det.
Glöm allt du fick lära dig om kvävets kretsklopp i haven före 2005! Det är ett påstående som i vart fall skakade om undertecknad en smula. Tänk på övergödningen av haven, på försurningen av oceanerna och för all del på den stegrande växthuseffekten!
Om vi nu vet så lite om vad som egentligen värlshaven som utgör större delena v den blå planeten, och förmodligen också i marken, öppnar det svindlande perspektiv. Dels gör det naturligvis våra prognoser högst osäkra, dels att