Kategorier
Kulturen Polisen Radio Svenskpolitik

Att bränna rätt bilar

Lyssnade på Sveriges Radios P3 under tisdagen. P3 är den av public services kanaler som vänder sig till ungdomen, det seriösa alternativet till alla kommersiell sörja som annars skulle förgifta det uppväxande släktet.

Denna eftermiddag talar de två manliga programledarna inte helt oväntat om bilbränderna i Husby.

En av dem förklarar att han ”är lite besviken på ungdomarna på Högby”. Orsaken, de har inte bränt ”rätt bilar”. De motorfordon som man borde tända eld på är, enligt programledaren i P3, de som deltog i det olagliga rikemansrallyt genom Sverige nyligen.

Här kunde man lämpligen passa på ” när de tankar på en bensinmack”.

För förarna till dessa lyxbilar har, fortfarande enligt den seriösa programledaren i public service, flera svårartade fel som gör att de mer än väl förtjänar att brännas levande.

En av dessa ”skithögar” ( douchebags) som ställt upp på en intervju  i radio lider exempelvis av bristerna av att a/ inte vara tillräckligt mycket kändis b/ ha en väldigt liten penis.  

Fin recension där. Av någon som inte kan försvara sig. ”Fair and balanced” som Fox skulle sagt.

Nå, detta är naturligtvis humor –  trots att de tu unga männen låter rätt arga där i radion. Det kommer man i alla fall att hävda om någon skulle påtala olämpligheten i uppmaningen att elda upp motorfordon, i public service.I ett program till de unga.

Så jag skall inte svara med att ifrågasätta storleken av  –  humorn.

Kategorier
Kulturen Media Radio

Om olika journalistik

Kvalitetsjournalistiken är hotad skriver Mats Svegfors i dagens DN. Och som f.d. chefredaktör på SvD och f.d. VD på SR bör han väl veta vad han talar om.

Men så lät det inte när samme Svegfors besökte den konferens om vetenskapsjournalistik som några av oss ordnade i Göteborg för några år sedan. Orsaken till att vi arrangerade mötet var just att vi oroade oss mycket över hur bristfälligt vetenskap och teknik bevakas i svenska medier.

Nej, då var det mesta bra och vi oroade oss i onödan.

Fast det är klart, då handlade det bara om journalistik om den där udda företeelsen vetenskap – och så var det ju i Göteborg.

Och public service TV har man bytt ut ”fråga Lund” mot ”Fråga Kultureliten”, ett annat tecken i tiden…

Kategorier
Radio Sommar

Sommar, sommar

Sommar, sommar, sommar. Om du någonsin läst en blogg jag skrivit så vet du vad jag tycker om detta radioprogram. Om Sommar, tycker jag. Det kan vara riktigt lysande radio. Fascinerande personliga berättelser med stämningsbevarande musik. Radio kan inte bli bättre. Och alla som provat på det vet att det kräver mycket arbete, vånda och omarbetningar.

Under min tid i P! Ledningsgrupp var vi några som propagerade för mera program av den här typen. Kulturradions dåvarande chef Bengt Packalén tog ofta upp frågan. ( Han fick så småningom göra ett riktigt Sommarprogram själv.) Men på den tiden fanns det ett stort motstånd mot att framhäva radiopersonligheter överhuvudtaget och de som var anställda på företaget i synnerhet. Det var helt enkelt inte fint. Jante var chef. Detta var innan Tomas Nordengren och gänget tog över eftermiddagarna i kanalen.

Och just denna centrala fråga, exakt vem som bestämmer vad som sänds, och inte sänds, i den licensfinansierade radion saknar jag alltid i public service debatterna.

Visst kan man diskutera hur verksamheten skall finansieras och struktureras, men för den vanlige lyssnaren är frågan vad hon/han får för pengarna alltid den mest intressanta.

Vem vågar granska P1 utbud utifrån ett publikperspektiv?

Och det för oss tillbaka till Sommarprogrammet. Först, det är väldigt roligt att skickliga människor nu gjort något av denna tradition. Att få göra ett Sommarprogram har numera en svårslagbar status.

Så vem/vilka väljer ut dessa lyckliga? Efter vilka kriterier väljs de?

Jag har tidigare kritiserat urvalet eftersom det saknas röster från ” den andra kulturen”, det vill säga naturvetenskapen. I år är den kritiken mera befogad än någonsin. Jag hittar vid en snabb genomläsningen en, säger en,  person med den bakgrunden, Claes Hulting.

Spelar detta nu någon roll? Låt mig få ställa en motfråga. Har tillhörighet till kön, ålder och etnicitet funnit med som faktorer när man satt ihop listan. Självklart.

Å, andra sidan speglar årets lista över Sommarvärdar alldeles utmärkt hur svenska media värderar vem som är kändis. För att vara utvald bör man vara skådespelare, skönlitterär författare,  artist eller idrottsstjärna.

De har, enligt de som bestämmer vad vi får för licenspengarna, mest att berätta om vår nutid och verklighet.