Kategorier
Den svenska sjukvården NPM Polisen

Behövs det byråkrater?

Byråkrater! Hur ofta har vi inte förbannat detta anonyma släkte som förpestat vår tillvaro med ett otal obegripliga blanketter?

Men sanningen är, förstås, att det också behövs viss reda i det kreativa kaoset. Annars blir det bara kaos. Den svåra frågan är; hur mycket byråkrati behöver vi?

Idag sitter lärare, läkare, poliser och sjuksköterskor allt mera och ”administrerar”. Tid som stjäls från deras verkliga uppgifter. Är det verkligen så det var tänkt och varför har det blivit så?

De svar man får av den forsknings som faktiskt bedrivs även på detta område är intressanta.

En orsak till att lärare lägger ned allt mera kraft på datorer och allt mindre energi på pedagogiken är att de som förr skötte dessa sysslor sparades bort under de svenska krisåren. Under samma kristid drog man också in på städningen. En kortsiktig åtgärd som snart ledde till smutsiga sjukhus.

Men an andra förklaring är att allt flera numera vill ” ha ryggen fri”. Har man dokumenterat vad man gjort kan ingen komma och anklaga en för att inte ha skött sitt jobb. Det har som en socialdemokratisk lokalpolitiker uttryckte det i SVT häromkvällen ”blivit viktigare att inte göra något fel än att göra något alls.

Det är därför sjuksköterskor sitter på expeditionen istället för hos patienten. Det är därför lärarna fyller i oändliga rapporter om var je elev istället för att hjälp dem. Och det är därför som poliserna sitter i polishuset istället för att patruell ute på stan. ( Här vore det för övrigt intressant att få se om poliserna fortfarande kan gå till fots, istället för att glida fram i bilar, utifall de släpptes ut)

Vi har hamnat i en amerikans situation trots att vi inte har det galna amerikanska systemet där, exempelvis, speciella advokater  jagar ambulanser för att du skall kunna stämma personal om de gör ett enda litet felgrepp. Där hotet ”I’ll sue your ass” är en vanlig svordom.

På denna nya form av missriktad byråkrati som inte ens Kafta kunde drömma om måste det bli ett slut. 

En början vore kanske att återupprätta de effektiva administratörerna? Det kanske våras för de duktiga byråkraterna?

Kategorier
Kulturen Polisen Radio Svenskpolitik

Att bränna rätt bilar

Lyssnade på Sveriges Radios P3 under tisdagen. P3 är den av public services kanaler som vänder sig till ungdomen, det seriösa alternativet till alla kommersiell sörja som annars skulle förgifta det uppväxande släktet.

Denna eftermiddag talar de två manliga programledarna inte helt oväntat om bilbränderna i Husby.

En av dem förklarar att han ”är lite besviken på ungdomarna på Högby”. Orsaken, de har inte bränt ”rätt bilar”. De motorfordon som man borde tända eld på är, enligt programledaren i P3, de som deltog i det olagliga rikemansrallyt genom Sverige nyligen.

Här kunde man lämpligen passa på ” när de tankar på en bensinmack”.

För förarna till dessa lyxbilar har, fortfarande enligt den seriösa programledaren i public service, flera svårartade fel som gör att de mer än väl förtjänar att brännas levande.

En av dessa ”skithögar” ( douchebags) som ställt upp på en intervju  i radio lider exempelvis av bristerna av att a/ inte vara tillräckligt mycket kändis b/ ha en väldigt liten penis.  

Fin recension där. Av någon som inte kan försvara sig. ”Fair and balanced” som Fox skulle sagt.

Nå, detta är naturligtvis humor –  trots att de tu unga männen låter rätt arga där i radion. Det kommer man i alla fall att hävda om någon skulle påtala olämpligheten i uppmaningen att elda upp motorfordon, i public service.I ett program till de unga.

Så jag skall inte svara med att ifrågasätta storleken av  –  humorn.

Kategorier
Media Polisen

Inte ok!?

Det är inte OK, säger statsminister Reinfeldt och trots att det verkar lite mjäkigt så är det bara att hålla med.

Det är inte OK att bränna andras bilar, eller byggnader, för att locka in brandkår och polis, för att sedan skrattande kasta sten på dem. ”Inte OK”, förresten, det är åt helvete fel!  För vilken motreaktion skall jag visa dessa arga unga män? Skall jag förstöra vad de nu värderar högst, bara för att locka dit deras kompisar, för att sedan stena dem?

Visst, det har nog alltid funnits ”arga unga hannar” som gör revolt mot den gamla ordningen som hävdar sitt ”revir” och som alldeles för lätt tar till våld. Men vad som har varierat är förmodligen hur omgivningen reagerat på deras sturm und drang period.

Eller för att vara mera dagsaktuell, vad gör bröder, fäder, systrar, mödrar och andra i de stenkastande ungdomarna snärmaste omgivning?

För enligt min åsikt är deras ansvar större än olika myndigheter eller för den del dessa ständigt åberopade politiker. När beslöt vi att avskaffa det individuella ansvaret i Sverige? Var det ungefär som vi införde iden att vi bara har ”rättigheter utan skyldigheter”?

Kategorier
Domedagen Larm Media Pandemi Polisen Risker Virus

Om olika risker

Niotusen poliser jagade en skadeskjuten 19-åring. De fick fatt på honom, till slut.

Missförstå mig inte. Jag känner inget större medlidande med en ung man som bestämt sig för att ta livet av en åttaårig pojke med en splitterbomb, men magnituden av insatsen säger något om vårt samhälle – och om mediedramaturgin.

Det snabba händelseförloppet passar som hand i handske i de ständigt direktsändande nyhetskanalerna. Ungefär som väderkanalerna. Alltid händer det något.

Samdigit begravs hundratals människor återigen av en jordbävning ” borta i Kina”. Ja, missförstå mig inte här heller. Jag tor inte för en sekund att de kinesiska medierna är mindre lokalpatrioter, tvärtom. Intresset för en nyhet minskar alltid med kvadraten på avståndet.

Men om vi ser bortom även denna hemsla dramatik så pågår det andra, mindre dramatiska, skeenden i världens folkriakste nation. Jag tänker natiurligtvi på de virus som fortsätter att mutera och som förr eller senare blir den perfekta mördaren.

Då hjälper niotusen uniformerade människor föga…

Kategorier
Brottslighet Polisen Svenskpolitik

Svensk polis har tappat farten

Svensk polis klarar av att lösa allt färre brott. När samhället behöver utöva sitt våldsmonopol finns ingen hjälp att få. Medborgarna känner sig, med all rätt, maktlösa. Nu kommer ett förslag som kommer att göra det hela värre. Någon har kommit på den korkade iden att skärpa övervakningen av hastigheten för bilar.

Mera resurser kommer att satsas på en åtgärd som ger en högst begränsad effekt på trafiksäkerheten. Antalet dödsoffer i svensk trafik har sjunkit dramatisk på några decennier, trots tätare trafik. De flesta dödsolyckor är singelolyckor på mindre vägar. Där finns aldrig några poliser.

Och orsaken till att dödsolyckorna gått ned är säkrare bilar, användning av säkerhetsbälten och säkrare vägar, inte fartkontroller!

Om man verkligen vill minska olyckor ytterligare, och det bör man sträva efter, så borde man satsa på att övervaka de som bryter en rad andra trafikregler än just hastigheten.

Det går, tro mig, jag minns hur trafikpolisen i Kalifornien var ”överallt” och såg det mesta. Och trafiksituationen i denna delstat var låt oss säga, intensiv.

Men – hastigheten är lätt att mäta. Ser bra ut  i den interna  statistiken.

Så ursäkta om jag drar en gammal historia som en parallell, men, det blir som mannen som ligger på knä under en gatlykta och letar efter sina nycklar. En förbipasseranden person frågar honom om han är säker på att han verkligen tappade sina nycklar just där? Nej, svarar mannen, jag tappade dem därborta men det är mycket lättare att leta här…