Vetenskap & KänslaDebatten om Ann Lindes framträdande i TV utomlands har nu tonat ut. Att vi har en utrikesminister som inte kan tala främmande språk är väl en sak, vi svenskar är inte så bra på engelska som vi tror. Men vad jag undrar över är hennes försvar där hon förklarar att när hon säger ”Sverige” så menar hon Stockholm… Eh, gör det saken bättre?
Varför är det inte mera bråk om forskningspolitiken? Den spännande frågan ställs i en ny serie i det alltid intressanta radioprogrammet ”Vetenskapsradion Forum”. Denna gång kallas det ” Vetenskapsradion Forum SPECIAL” .
(Riktigt vad som är special, förutom att den ordinarie programledaren Urban Björstadius är utbytt, framgår inte för oss lyssnare, men det förstår vi kanske med tiden?)
Nåväl, alla försök att lyfta fram den ”viktiga frågan” om forskningspolitiken bör hälsas med största glädje.
För här handlar det enligt ingressen om ” hur över hundra miljarder ska fördelas av skattebetalarnas pengar”. Ja, om det ändå vore så!
För skattebetalarna står för runt 30 miljarder kronor till forskningen, en summa strax under det svenska biståndet.
Resten pungar näringslivet ut med, i vart fall innan Astra Zeneca började lämna landet.
Men om vi nu väljer att se ”Staten och kapitalet ” sida vid sida så stämmer det att Sverige satsar jämförelsevis mycket pengar på forskning.
Detta trots att det, intressant nog, är svårt, rent vetenskapligt, att bevisa att en sådan satsning leder till ökad välfärd. Det handlar mera om ”beprövad erfarenhet”. I vilket fall finns här högst delade meningar ibland de som forskat på sambandet!
Så visst behöver vi granska forskningspolitiken! Anledningen till att den tas upp nu är -som vanligt – att det kommer en forskningsproposition till hösten.
Reportern Therese Bergstedt ger sig därför ut på jakt efter alla svaren på de knepiga frågorna. Varför är det så få som bryr sig om den här frågan?
Redan i det första avsnittet avverkas ”the usual suspects” Marie-Louise Samuelsson, Tobias Krantz, Mats Benner och Jan Björklund . ( Däremot får vi inte höra Peter Honeth som just nu sitter och författar själva forskningsproppen. )
Vi får veta att förre forskningsministern Tobias Kranz har svårt att hitta knappen till belysningen i mötesrummet och att många män på svenskt Näringsliv går med bakåtstruket fett hår, men något andra konkreta avslöjanden leder inte denna första research fram till.
Ja, journalisten Marie-Louise Samuelsson som verkligen kan det här ämnet ger en ledtråd när hon konstaterar att forskningspolitik har blivit till en kliché, ungefär som ”fred på jorden”. Alla vill ju ha fred på jorden, men exakt vad menar olika aktörer när de säger det.
I det nästa avsnittet åker programmet till Storbritannien där ”humaniora drabbats av nedskärningar”.
Det kan nog bli intressant!
Lyssnade på Sveriges Radios P3 under tisdagen. P3 är den av public services kanaler som vänder sig till ungdomen, det seriösa alternativet till alla kommersiell sörja som annars skulle förgifta det uppväxande släktet.
Denna eftermiddag talar de två manliga programledarna inte helt oväntat om bilbränderna i Husby.
En av dem förklarar att han ”är lite besviken på ungdomarna på Högby”. Orsaken, de har inte bränt ”rätt bilar”. De motorfordon som man borde tända eld på är, enligt programledaren i P3, de som deltog i det olagliga rikemansrallyt genom Sverige nyligen.
Här kunde man lämpligen passa på ” när de tankar på en bensinmack”.
För förarna till dessa lyxbilar har, fortfarande enligt den seriösa programledaren i public service, flera svårartade fel som gör att de mer än väl förtjänar att brännas levande.
En av dessa ”skithögar” ( douchebags) som ställt upp på en intervju i radio lider exempelvis av bristerna av att a/ inte vara tillräckligt mycket kändis b/ ha en väldigt liten penis.
Fin recension där. Av någon som inte kan försvara sig. ”Fair and balanced” som Fox skulle sagt.
Nå, detta är naturligtvis humor – trots att de tu unga männen låter rätt arga där i radion. Det kommer man i alla fall att hävda om någon skulle påtala olämpligheten i uppmaningen att elda upp motorfordon, i public service.I ett program till de unga.
Så jag skall inte svara med att ifrågasätta storleken av – humorn.
Svensk polis klarar av att lösa allt färre brott. När samhället behöver utöva sitt våldsmonopol finns ingen hjälp att få. Medborgarna känner sig, med all rätt, maktlösa. Nu kommer ett förslag som kommer att göra det hela värre. Någon har kommit på den korkade iden att skärpa övervakningen av hastigheten för bilar.
Mera resurser kommer att satsas på en åtgärd som ger en högst begränsad effekt på trafiksäkerheten. Antalet dödsoffer i svensk trafik har sjunkit dramatisk på några decennier, trots tätare trafik. De flesta dödsolyckor är singelolyckor på mindre vägar. Där finns aldrig några poliser.
Och orsaken till att dödsolyckorna gått ned är säkrare bilar, användning av säkerhetsbälten och säkrare vägar, inte fartkontroller!
Om man verkligen vill minska olyckor ytterligare, och det bör man sträva efter, så borde man satsa på att övervaka de som bryter en rad andra trafikregler än just hastigheten.
Det går, tro mig, jag minns hur trafikpolisen i Kalifornien var ”överallt” och såg det mesta. Och trafiksituationen i denna delstat var låt oss säga, intensiv.
Men – hastigheten är lätt att mäta. Ser bra ut i den interna statistiken.
Så ursäkta om jag drar en gammal historia som en parallell, men, det blir som mannen som ligger på knä under en gatlykta och letar efter sina nycklar. En förbipasseranden person frågar honom om han är säker på att han verkligen tappade sina nycklar just där? Nej, svarar mannen, jag tappade dem därborta men det är mycket lättare att leta här…
Jag är intresserad av politik, men mitt intresse för partipolitik avtar allt mera. Det är som jag inte längre orkar engagera mig för ”mitt lag”, med samma ungdomliga entusiasm – och oskuld som förr.
Engagemanget blir inte större av att de politiska reportrarna numera refererar alltihop just om ett idrottsevenemang. Det handlar om ”uppsnack”, ”formsvackor” och ”dagsform”. Politiken blir till en duell och i ”eftersnacket” analyseras vem som var mest aggressiv.
Däremot verkar den politiska idrotten helt sakna regler. En sak må vara att domarna är gravt partiska, men än värre är att SVT den här gången helt släppt på alla ambitioner att ens verka låta alla deltagare komma till tals.
Numera verkar de politiska debatterna i publiv service följa samma regler som i katastrofprogrammet ”Debatt”, den som skriker högst får ordet.
Debatt har en tid internt kallats för ”Apberget” och frågan är vad man nu vad man skall döpa om de partipolitiska diskussionerna till, ”Idol”?
Runt om i Europa härjar den ”kris” som är resultatet av att vår världsdel sedan länge inte är den ledande ekonomiska makten i världen. I Grekland straffas de politiker som ändå försöker anpassa landets utgifter till landets inkomster.
Så det borde finnas viktiga frågor att diskutera.
Är det verkligen bra arbetsledning att låta ambulanspersonal ta en paus när de skall hämta en dödsjuk patient? Den som ställer frågan heter Ulf Ljungblad och är fd chefsöverläkare och fd sjukhusdirektör på Östra Sjukhuset i Göteborg.
Han ställer den i Västnytt apropå en debattartikel han och Christer Enkvist skrivit i dagens GP. Enkvist är tidigare landstingsöverläkare och medicinsk rådgivare i Västra Götalandsregionen. I artikeln skriver de om de omkring 3 000 svenskar som varje år dör på grund av misstag i vården. Det är en livsviktig läsning för många!
Alla onödiga dödsfall är tragiska men det är, som jag påpekat tidigare, märkligt att ingen reagerar över denna siffra. Tretusen. Tretusen döda på grund av missgrepp inom vården.
Det är något med den historien som inte stämmer. Vi har just upplevt larmstämning över hur en varg attackerat en tamhund. Innan dess dominerades nyhetsprogram, debattprogram och faktaprogram om de eventuella riskerna med strålning.
Ja, hela Vetenskapens Värld på SVT ikväll ägnades åt strålningen.
Men alla dessa risker bleknar i jämförelse med de tretusen människor som varje år dör i Sverige på grund av att man gör fel inom sjukvården.
Varför är det ingen som bryr sig? Tror man inte på uppgifterna? Tänker man kanske att ”det var ändå sjuka människor, de skulle nog dö förr eller senare”? Varför stormar inte Janne Josefsson in med öppna och dolda kameror? Förklara gärna detta för mig!
I artikeln talar Ljungblad och Enkvist om en säkerhet inom sjukvården som befinner sig på 1950-talets nivå om man jämför med flyget.
På 1950 talet dog cirka 65 personer per miljon flygningar. I dag i Västeuropa dör 0,3 personer per miljon flygningar, en förbättring på 1 900 procent.
Ingen skulle flyga idag om säkerheten var kvar på 1950 års nivå, konstaterar de.
Men det är där dagens sjukvård befinner sig, menar de. Och de har som sagt båda omfattande erfarenhet av svensk sjukvård.
I kvällens Rapport talar sjukvårdspersonal i Umeå om att det kommer att bli kris med personal i sommar igen. ”Patienssäkerheten kan hotas”, får vi veta.
Men vänta lite nu, ” i sommar igen”. Det är alltså en kris som inträffar varje semesterperiod. Borde man då inte kunna planera inför denna ”kris”?
Förställ er samma resonemang inom flyget, eller inom kärnkraftsindustrin.
Det är mycket lätt att i detta läge med automatik kräva mera resurser. Sjukvården behöver säkert mera resurser. Också.
Men något genomgripande måste innan dess göras åt organisationen och arbetsledning.
Fast nu gäller ju detta sjukvården i västra och norra Sverige.
Det har antagligen ingen som helst relevans för Akademiska Sjukhuset…
Valet är över och nu är det Bokmässan som gäller. Det är något fascinerande otidsenligt med BOKEN. Behåller den verkligen sin statusplats om tjugo år?
Och hur ser man på det just avslutade valet om några år? Just nu är moralpaniken total.
Kampanjen mot SD har snart nått samma intoleransnivå som de mörkaste krafterna inom paritet.
Man kan inte heller demonstrera mot resultatet av fria val! Vad är nästa steg? Att ”de väpnade styrkorna” tar makten?
Politiskt våld måste stävjas och fördömas, även när personer från SD överfalls i tunnelbanan av ”aktivister”. Vi får inte förfalla till motståndarnas nivå!
”Florida sjönk idag under tyngden av alla tillströmmande advokater. Det enda spår man kan se av kraschade staten är några flytande röstsedlar ( punchcards) ” som flutit upp till havsytan. ”
Så skojade NPR år 2000 när presidentvalet mellan George W Bush och Al Gore hängde på tolkningen av på röster som avgivits i Florida. Inte minst i Palm Beach.
Nu talas det om ”juridiska tolkningar” även här i Sverige. Man skall aldrig upphöras att förvånas.
” Vänstern o sossar väsnas mer om SD än sitt eget misslyckande. De buar åt Åkesson för att slippa lipa över sig själva. Så skriver Stig-Björn Ljungren, socialdemokratisk debattör, på Facebook.
För mitt i sifferexercisen är det lätt att glömma att socialdemokraternas tillbakagång är historisk. Vem trodde för tjugo år sedan att Moderaterna och Sossarna skulle vara lika stora? Och vem av alla analytiker och experter trodde att Alliansen skulle sitta kvar?
Mona Sahlin har varit mycket rak i sina tal. Vi har gjort ett riktigt dåligt val!
När det gäller den galopperande moralpaniken över Sverigedemokraterna är det dock svårare att hitt sakliga analyser.
Vi har redan haft ett parti som gick till val på att minska invandringen i Sverige, Ny Demokrati. Även de kom som bekant in i riksdagen. Och åkte ur. Detta är inget nytt.
Då liksom nu gäller det att debattera sakfrågan, invandringen. Det hjälper inte att dra alla ramsor, som även jag har gjort, att ” vi är alla invandrare” etc. Alla människor har samma värde, men ingen kan vara nöjd med hur invandringen till Sverige fungerar idag.
Jag menar att media här har ett stort, stort ansvar genom att ge oproportionellt utrymme åt undantagen och inte skildra vardagen .
De olika kampanjerna mot SD har redan nu nått en nivå av intolerans och våld som liknar den som de mörkaste krafterna inom partiet propagerar för. Det råa överfallet på Sverigedemokraternas partisekreterare och hans flickvän (!) i Tunnelbanan är bara ett exempel på det.
Blir riktigt glad när jag hör Lars Werner, i Nordengren i P1, försvara alla riksdagsmäns rätt att sitta med i Riksdagens utskott. Han vet ju hur det är att vara utestängd.
Man kan debattera åsikter men man kan faktiskt inte protestera mot resultatet i fria, demokratiska val. Vad är i så fall nästa steg? Att man ber ”de väpnade styrkorna” att ta över?
Tillmälet ”rasist” förekommer också ymnigt. Människan är, lyckligtvis, en väldigt ung art och vi har ännu inte hunnit utbilda riktiga raser. Men även om vi hade gjort det, vad är det som säger att olika raser skulle vara ett problem? Alla kan ha samma värde, trots att man inte är stöpt i samma form. Individualism…
Och förresten, ”Vi gillar ju olika”. Det har ju Aftonbladet sagt och då måste man ju lita på det.
”Vi har alltid hållit en rågång mot kommunismen”
Så sa Olof Palme, så sa Tage Erlander
Ingvar Carlsson kallade kommunismen ”ett mot demokratin”.
”Den hade till sitt förfogande både en enorm militärmakt och enskilda kommunister, som var beredda att förråda sitt land, sina politiska motståndare, ja, till och med sina partikamrater om den kommunistiska överheten krävde det.”konstaterar han i sin bok ”Ur Olof Palmes skugga.
Mona Sahlin har bjudit in dem till regeringen.
Socialdemokraterna har inte gjort ett så här dåligt val sedan början av 1900-talet.
En borgerlig regering har inte lyckat sitta kvar två mandatperioder, sedan 1930-talet.
”Vi passar inte in på den traditionella höger-vänster skalan !”
så hette det när Miljöpartiet bildades.