Jag har alltid tyck om humlor. Så när när nu landets suveräne humlekännare Bengt Cederberg ger ut en hel bok om dessa ulliga djur är det bara att glädjas.
”Humlor i Sverige. 40 arter att älska och förundras över” heter boken och den är utgiven på Bonniers Fakta. Eftersom den alltid suveräne Bo Mossberg står för de generösa illustrationerna är det dessutom en mycket vacker bok.
Det märkligaste med humlorna är kanske just detta att de åtnjuter en stor popularitet, ja, rent av älskas, även ibland människor med en milt sagt skeptisk inställning till ”kryp”.
Orsaken är naturligtvis deras charmiga, lätt klumpiga utseende. De är insekternas helt enkelt Nalle Puh. Men, myten om att de, rent flygtekniskt, inte skulle kunna flyga är just en myt. Byggd på snarare på ett klumpigt experiment än djuren själva. Och de kan stickas, precis som sina stekelsläktingar, getingarna.
Och humlornas hemliv är långt ifrån en idyll. Först och främst finns de förrädiska snyltarhumlorna som inte sällan begår statskupp och tar över de små humlesamhällena. Därtill plågas humlor svårt av en rad elaka parasiter, precis som de flesta varelser i vår sommarhage. En av de värre plågorisen är för övrigt en fjäril. humlemottet!
Efter att ha läst om alla fiender och förstörelse som kan drabba de små trevliga gynnarna känns det rätt bra att också få ta del av en rad tips om hur man kan hjälpa de stackars humlorna. Det handlar om allt ifrån att bygga konstgjorda bon till dem, till vilka växter de gillar.
Här tar författaren även upp ”mysteriet med humledöden under lindarna”. Denna typiska sommarnyhet verkar ha sin förklaring i att det just när linden blommar så finns det alldeles för få andra växter för humlorna att äta av. Lindarna lockar de redan uthungrade insekterna men kan klarar inte av att ge alla tillräckligt med föda. Alltså faller humlorna ned där. Lösningen, plantera flera växter som blommar i början av augusti som anisisop, kransveronika eller syrenbudleja.
Detta och mycket annat får man veta i den faktaspäckade men högst lättlästa boken.
Men när man sedan drivs vidare för att i sin nyfikenhet försöka skilja de fyrtio arterna åt bjuder boken på en riktig understatement ” identifiering av humlor är tämligen enkel, bara man inte behöver ange vilken art det är”
Och precis så är det. Tro en som försökt!
Så mycket roligare då för den som vill ha lite utmaningar – och för alla andra.
För ”Humlor i Sverige” är verkligen den perfekta presentboken på sommarkalaset. Det är en populär bok om en populär sommarvarelse som lockar fram igenkännande leenden. En nyttig present som varar länge.
En alldeles utmärkt komplettering till boken är en likaledes ny affisch utgiven av xx. XX heter den och avbildar xx av de svåridentifierade arterna.
XX ger för övrigt också ut precis ut ytterligare en del i den gigantiska encycl , nämligen det om steklar, där ju humlorna som sagt ingår. En praktfull och vacker bok, även den.
Personligen är jag lite svag för galna ideer som dessa men hela projektet har onekligen sina svagheter och befinner sig för närvarande under utredning.
Och även den mest inbitne bokälskare kan ju undra om inte tiden är förbi för dylika praktverk.
Särsklit som flora och fauna hela tiden förädrats och inventeringar oavbrutet ger oss hittills ouptäckta arter. Så Artdatabanken borde kanske som namne t antyder ligga just på en dator. Och vara tillgänglig via nätet.