Kategorier
Den biologiska mångfalden Jordbruk SLU Vetenskap

Och många blomster av alla slag

Det har talats en hel del om barnfattigdom på senare tid. Utan att fastna i denna heta materia skull ejag vilja föreslå en annan dimension av rikedom, kunskapen.

För trots av vi nu släpar oss igenom de så kallade oxveckorna så närmar sig åter den vidunderliga våren – när örter slår upp ur frusna marker.

Och vilken rikedom väntar på den som kan  läsa naturens böcker och låsa upp alla dess fantasieggande mysterier. För kunde minsta barn utan problem identifiera en rad blommor, det ingick i den folkskola som hade sina rötter i det odlande bondesamhället.

Men som ett led i skolans allmänna förakt för kunskaper förföll även kunskapen om arter. Istället kom mängdlära och ”ekologi”.

Det ledde till att svenska barn numera är rädda om vartenda träd, men livrädda för att gå ut i skogen och inte kan skilja en gran ifrån en tall.

”Gran korta barr, tall långa barr”.

När Artdataprojektet därför drog igång sitt arbete med Nationalnyckeln på Sveriges Lantbruksuniversitet var det som ett ljus i en grå dimma av okunskap.

Tyvärr visade det sig snart att projektet hade sina problem. Ett lite oväntat hinder var att det inte fanns kvar några experter på just artbestämning i landet! För så långt hade avrustningen gått att ingen längre vågade utbilda sig i taxonomi.  Biologer är för övrigt de som har den största arbetslösheten ibland alla disputerade grupper i Sverige.

En annan surdeg var den Rödlista som avdelningen också publicerade. Fynd av hotade arter satte käppar i hjulen på skogsmaskiner och stoppade flera byggnationer. Och ibland drabbades tyvärr de skogsägare som verkligen vårdat sin skog värst av denna myndigheternas bannbulla.

Konflikten mellan staden och landsbygden fick ny näring.

En motsättning som snart skulle komma att exploderat i Vargfrågan.

Nationalnyckel kom oförtjänt att dras in denna känsloladdade debatt.

”Ett dyrt och onödigt projekt”, hette det. ”Vem bryr sig om några dj-lva lavar? Hugg ner träden så blir vi av med skiten! ”

Men det är verkligen att blanda äpplen med bananer. För en bättre kunskap om de arter som finns i vårt land kan aldrig vara av ondo! Vi måste åtminstone veta namnen på det vi strider om!

Och för att nu blicka en smula framåt. Våren väntar och snart är det Sommarlov. Hur skall barnen förstå vad de sjunger på avslutningen? När de alla springer ut i änglamarkerna:

”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
? och ? och ? och ?
låt dem få leva, de är ju så sköna.”

Så för att återknyta till barnfattigdomen, jag tycker det vore ett tragiskt fattigdomsbevis för en utvecklad kunskapsnation som Sverige att inte ha råd att ge ut ett bokverk som Nationalnyckeln.

Jag tycker att verket borde finnas på, i vart fall, varje gymnasium, på varje lärarhögskola och på varje företag som ståtar med epitetet ”ekologi”.

Vet till exempel IKEA om alla de fantastiska illustrationer som ”blir över” och som skulle kunna till lysande mönster, världen över?

Men detta är i första hand en KULTURgärning som staten, det vill säga vi alla naturälskande medborgare, bör subventionera.

Det borde vara en profilfråga för det Centerparti som befinner sig i spagat mellan Stureplan och Sunne

Kategorier
Den biologiska mångfalden Fackböcker

Älskade träd

”Älskade Träd” är en pinfärsk bok – om träd.

Och titeln berättar precis vad den handlar om, vår kärlek till träd.  Träd kan som bekant bli till mäktiga varelser och gamla träd har dyrkats i flera religioner.  Men, de har också försett oss med virke, energi och pappersmassa.

Den trädboken (sic) är skriven av journalisten Pippi Engstad som tidigare gett ut böcker om till exempel ”Skärgårdsbagerier” och ”Utposter- svenska fyrplatser”.

Ett gemensamt tema för hennes böckerna är att de berättar om sevärdheter som Engstedt sett under sina strövtåg. I det här fallet handlar det alltså om trädparker eller arboretum.

Och det är en av de roliga sakerna boken ”Älskade träd”, den skall åtföljas av en applikation till mobiltelefoner. Denna ”app” skall vägleda den nyfikne till de olika parkerna som skildras i boken. Sevärdheterna är (nästan) alla är placerad i södra Sverige. Den finessen verkar dock ännu inte finnas färdigt.

Utgivaren, ”oddapp” har, som namnet skvallrar om, redan skapat liknande ”appar” för, just det, Skärgårdsbagerier och Fyrplatser.

Andra lite finurligheter är att boken är tryckt på varierande papper, har ett inbyggt bokmärke och att omslaget lämpar sig utmärkt till att samla blad!

”Älskade träd” är en rolig idé som bärs av sin entusiasm och så vitt jag vet den första i sitt slag. Helt fullvuxen känns den kanske inte riktigt ännu, inte minst bildmaterialet skulle behöva kompletteras.

Men för alla oss som älskar träd är den ett måste inför våra vandringar i den sällsamma skogen.

Och för den som är vill bestämma exakt vilka trädarter, hon, eller han, ser i denna skog finns det andra bra böcker, eller, för den delen,  bra appar och bloggar.

Kategorier
Den biologiska mångfalden Domedagen Larm Vetenskap

Den mystiska bidöden

Kan man lita på vad de säger i TV? Nja, inte alltid. I kvällens ( måndag) SVT visades först en utmärkt dokumentär om ”Den mystiska Bidöden”.

Tablåtiden 18.00 i SVT bjuder ofta på kvällens höjdpunkter. Me tyvärr äter väl många sin kvällsmat då…

Så mystisk är nu kanske inte Bidöden. Vad jag förstår ( rätta mig Ingemar  Fries på SLU, om jag tror fel!) så beror den stor del till på det virus som överförs av varoakvalster. Kvalstret, fick man veta i programmet, kom ursprungligen från Korea där det levt i balans med de lokal bina. Men, som så ofta, när en parasit byter värd uppstår stora problem. Och nu introducerades det europeiska honungsbiet som angreps av kvalstret.

Men det jag undrar över är två saker?

I början av programmet förklaras att binas trogna arbete ligger bakom ” en  tredjedel av all mat vi äter”. En tredjedel? Nog för att jag är en stor vän av bi och biodling, men en tredjedel – stämmer det verkligen? Hur har man kommit fram till den siffran?

Och så kom då kvällens Rapport, rikets rikslikare när det gäller underrättelser om världen, med nyheter om en annan insekt, myggan.

Det var den, numera, schemalagda rapporten om ”myggplågan runt Dalälven”.

Så långt så gott, men återigen påstår reportern att man använder ”kemiska bekämpningsmedel” mot plågan. Men det påståendet är lika felaktigt som det varit varje år!

Så, ursäkta att jag tjatar men:

Det man bekämpar myggen med är ett ”biologiskt bekämpningsmedel” , en bakterie som använts av biodynamiska odlare i många år. När en levande organism angriper en annan kallas det ”biologisk bekämpning”.

Sedan fungerar ju alla biologiska varelser tack vare sin biokemi, men det är en annan historia

Kategorier
Den biologiska mångfalden Landsbygden Vargfrågan

Vargdrevet

Nu går drevet igen. På vargen. En på alla sätt tragisk olycka i djurparken Kolmården har fått Svenska Jägarförbundets rovdjursansvarige Gunnar Glöersen att säga

” –Vi har ju varnat för att med den vargstam vi nu har så får vi för varje år fler och fler som rör sig i bebyggelsen.”

Men vid alla jaktgudar!

Det är ungefär lika obegåvat som att kräva stopp för all jakt eftersom det varje år inträffar en rad dödsolyckor i samband med jakt. 

”Vi får allt flera jägare som rör sig i bebyggelsen”.

De flesta som drabbar av vådaskott är själva jägarna, men som bekant så dödades nyligen också en skidåkare i samband med älgjakt.

Senast en människa dödades av en vild varg var på 1700-talet.

Så rent statistiskt borde man varna för jägare.

I ett annat uppmärksammat rättsfall dödades  en kvinna av en älg ilsken älgtjur.

 Vilka krav ställer  Gunnar Glöesen som en följd av denna tragedi?

Skjut bort alla älgar i Sverige?

Fast det har Sveriges jägare nästan redan lyckats med.

För orsaken till att det finns så få älgar i skogen är att avskjutningen har varit för hård. Inte några förskrämda vargar.

Man vågar knappt skämta i denna eldfängda diskussion.

Särskilt som en sida är beväpnad.

Men mitt förslag är; lär  de svenska vargarna att bara äta vildsvin!

På så sätt löser man två problem!

Kategorier
Den biologiska mångfalden Ekologi Fackböcker Jordbruk

En homage till humlan

Jag har alltid tyck om humlor. Så när när nu  landets suveräne humlekännare Bengt Cederberg ger ut en hel bok om dessa ulliga djur är det bara att glädjas. 

”Humlor i Sverige. 40 arter att älska och förundras över” heter boken och den är utgiven på Bonniers Fakta. Eftersom den alltid suveräne Bo Mossberg står för de generösa illustrationerna är det dessutom en mycket vacker bok.

Det märkligaste med humlorna är kanske just detta att de åtnjuter en stor popularitet, ja, rent av älskas, även ibland människor med en milt sagt skeptisk inställning till ”kryp”.

Orsaken är naturligtvis deras charmiga, lätt klumpiga utseende. De är insekternas helt enkelt Nalle Puh. Men, myten om att de, rent flygtekniskt, inte skulle kunna flyga är just en myt. Byggd på snarare på ett klumpigt experiment än djuren själva. Och de kan stickas, precis som sina stekelsläktingar, getingarna.

Och humlornas hemliv är långt ifrån en idyll. Först och främst finns de förrädiska snyltarhumlorna som inte sällan begår statskupp och tar över de små humlesamhällena. Därtill plågas humlor svårt av en rad elaka parasiter, precis som de flesta varelser i vår sommarhage. En av de värre plågorisen är för övrigt en fjäril. humlemottet!

Efter att ha läst om alla fiender och förstörelse som kan drabba de små trevliga gynnarna känns det rätt bra att också få ta del av en rad tips om hur man kan hjälpa de stackars humlorna. Det handlar om allt ifrån att bygga konstgjorda bon till dem, till vilka växter de gillar.

Här tar författaren även upp ”mysteriet med humledöden under lindarna”. Denna typiska sommarnyhet verkar ha sin förklaring i att det just när linden blommar så finns det alldeles för få andra växter för humlorna att äta av. Lindarna lockar de redan uthungrade insekterna men kan klarar inte av att ge alla tillräckligt med föda. Alltså faller humlorna ned där. Lösningen, plantera flera växter som blommar i början av augusti som anisisop, kransveronika eller syrenbudleja.

Detta och mycket annat får man veta i den faktaspäckade men högst lättlästa boken.

Men när man sedan drivs vidare för att i sin nyfikenhet försöka skilja de fyrtio arterna åt bjuder boken på en riktig understatement ” identifiering av humlor är tämligen enkel, bara man inte behöver ange vilken art det är”  

 Och precis så är det. Tro en som försökt!

Så mycket roligare då för den som vill ha lite utmaningar – och för alla andra.

För ”Humlor i Sverige” är verkligen den perfekta presentboken på sommarkalaset. Det är en populär bok om en populär sommarvarelse som lockar fram igenkännande leenden. En nyttig present som varar länge.

En alldeles utmärkt komplettering till boken är en likaledes ny affisch utgiven av xx. XX heter den och avbildar xx av de svåridentifierade arterna.

XX ger för övrigt också ut precis ut ytterligare en del i den gigantiska encycl , nämligen det om steklar, där ju humlorna som sagt ingår. En praktfull och vacker bok, även den.

Personligen är jag lite svag för galna ideer som dessa men hela projektet har onekligen sina svagheter och befinner sig för närvarande under utredning.

Och även den mest inbitne bokälskare kan ju undra om inte tiden är förbi för dylika praktverk.

Särsklit som flora och fauna hela tiden förädrats och inventeringar oavbrutet ger oss hittills ouptäckta arter. Så Artdatabanken borde kanske som namne t antyder ligga just på en dator. Och vara tillgänglig via nätet.

Kategorier
Den biologiska mångfalden Ekologi Fåglar Våren

Nu är det mellan hägg och syren!

Det är NU allting händer, precis nu. Åker genom ett södra Sverige där klorofyllet tar över landskapet. Runt i grönskan flyter drivor av vitsippor, häggbuskar och slån. På östgötaslätten blommar rapsen och vårregnen vattnat de förtorkade fälten.

Fågelsången är stark och varierad. I Sätila ruvar Talgoxen redan i min holk med kamera, här i Uppsala håller artfränden just på att bädda med mjuk mossa.

Talgoxen är den fågelart vi ofta ser och känner igen. En vanlig fågel med ett rätt märkligt namn, en art de flesta känner igen.

Hur “vanlig” en fågelart är just där du bor kan du nu slå upp i den helt unika boken ”Fåglar i Sverige”. Ett otroligt verk som är frukten av naturentusiaster glädje, runt om i detta nyfikna land. För vi är varken nyfikna gula eller blå; svensken är nyfiken grön!

Men den vår som jag längtar mer och mer efter varje år är så intensiv när den väl sätter igång. Livet har så bråttom att förnya sig.  Det känns som om man inte hinner med.

Så, förlåt, en liten pekpinne, en liten förnumstighet, så här mitt i vårruset. Ta dig tid i år!

Gå ut någonstans och sätt dig! Det kan faktiskt gå lika bra i stadsparken som i en skogsbacke.  Sitt bara där. Titta och lyssna. Var nyfiken grön för en stund!

För uttrycket ”mellan hägg och syren” är lika träffande som svårt att hitta den litterära källan till.  Plötsligt är undrens tid förbi, för i år!