Är en återkommande ledarstrid inom en av landets största föreningar fullkomlig ointressant för pressen?
Ja, så verkar det vara.
För den 19 juni höll Sveriges naturskyddsförening (SNF) sitt årsmöte i Falkenberg. Valberedningen hade föreslagit Mikael Karlsson för omval. Men inför sittande möte fördes Karin Åström fram som en motkandidat.
Efter en, enligt en presskälla, het och lång debatt bakom slutna dörrar, omvaldes Mikael Karlsson dock.
Vad som sades i denna debatt förblir dock okänt, liksom varför församlingen för andra gången i rad försöker avsätta sin ordförande.
För vid den förra konferensen 2010 förde nämligen valberedningen också fram Karin Åström som motkandidat. Medias bevakning den gången var inte heller speciellt fullödig.
En snabb googling leder till Radio Värmland som vinklar nyheten som att ” en värmlänning hotar att avsättas”. Karlsson som är från Värmland får också uttala sig och säga att han fruktar för hela organisationes framtid.
Den enda tidning som i en notis refererar fighten i Falkenberg är LAND.
I sin Lantbruks del, på sidan xx
Varför är då detta bråk av allmänt intresse? Ja, SNF är utan jämförelse Sveriges största miljöorganisation med sina 100 000 medlemmar och man uttalar sig i en rad olika samhällsfrågor. Inte minst Mikael Karlsson och hans parhäst Svante Axelsson uppträder ofta i media, inte sällan som ”experter”.
Man genomför då och då uppmärksammade undersökningar och kampanjer. Ingen blir förvånad om nya avslöjanden kommer att dyka upp snart, lagom till Almedalen.
SNF är kort sagt en samhällsaktör med betydande inflytande.
Det är lätt att göra tankeexperimentet hur media skulle reagera om ett politiskt parti, en ungdomsorganisation eller en fackförening skulle skakas av ” intern splittring”.
Men vad som händer i en frivilligorganisation, en NGOs, verkar vara fullkomligt ointressant för journalistkåren. Utom då för på Land.
Varför undviker yrkeskåren som annars brukar dras till konflikter just denna debatt? För andra gången?
Kan det ha något att göra med att en stor del av journalisterna sympatiserar med vad SNF:s gör, vilket åteerigen visades av Kenneth Asps undersökning nyligen.
Eller är det bara resultatet av att mötet hölls i Falkenberg?
Frågorna är många.
Debaklet i SNF kan naturligtvis bara vara ett uttryck för en levande demokrati, men desto större anledning att vi i så fall får veta vad man diskuterade i hemlighet.
Och än mera intressant tycker jag det vore om ”Kaliber”, ”Konflikt” eller ”Uppdrag Granskning” granskade ”Greenpeace”, denna totalt odemokratiska aktivistliga som köper sig utrymme i pressen genom att ständigt bryta mot lagen.
Man skulle ju kunna börja med att granska hur pengarna från olika offentliga lotterier som exempelvis Postkodslotteriet används av dessa professionella hulliganer. Och vad deras ”aktioner” kostar samhället i form av polisinsatser och annat.
Vet den vanlige lottköparen verkligen om vad hennes pengar används till?
ordförande för denna landets största miljöorganistaion förslog Mikael karlsson. Han har redan suttit på denna tunga posti åtta år och utmandes förr året av en motkanditad, nämligen. Motivade sades vara ett behov av förnyelse.
Men i år hade valberedningen endast fört fram Karlsson. Mötet förde dock åter fram xx som motkandidat. Hon förlorade dock omröstnine med sifororna
Om samma öppna stod om ledarpsoten ägt rum inopm ett politisk parti hade pressen självklart fyllts av rubriker om ”bråk och öppen konflikt”. Så hade säkerligen också blivit fallet om uppgörelsen skett inom någon LO eller SACO.
Då hade Studio Ett ordnat debatt mellan de olika fraktionerna och kandidaterna slussats runt i TV sofforna.
De två alternativen kanske rent av dykt upp i Aktuellt och vi hade fått en analys av konflikten av någon av redaktionens experter.
Men nu råder idyllens tystnad. Varför?
Den enda tidning som verkar ha brytt sig om att referera turerna på årsmötet är tidningen LAND. I en liten notis i sin Lantrbuksdel ( för LRF:s medlemmar) uppger tidningen att ledarfrågan lett till en ”lång och het debatt bakom slutna dörrar”.
En lång och het debatt! Varför är en sådan rejäl konflikt plötsligt helt ointressant för Sveriges journalister?
Varför är en konflikt inom en stor NGO ( Non Govermental Or) så totalt ointressant för media?
Journalsiter brukar ju annars dras till konflikter som flugor till en sockerbit.
Har inte allmänheten ett legitimt intresse att veta vilka olika linjer som de två kandidaterna för landets ledande miljölobbyister står för?
SNF uttalar sig ju numera i en lång rad frågor. Eller snarare, Mikael Karlsson uttalar sig ofta och gärna i en lång rad olika samhällsfrågor å föreningens vägnar.
Har inte allmänheten ett legitimt intresse av att veta hur representativ hans uttalande är för alla de 100 000 medlemmarna. Och om det möjligen finns någon grupp inom denna anonyma massa som har en från ordförande avvikande uppfattning?
Tydligen inte.
Beror likgiltigheten bara på att bråket ägde rum i lilla Falkenberg, långt, långt ifrån Söder på Stockholm där alla riktiga reportrar bör bo?
Är det för att samme Mikael Karlsson brukar uppträda som oberoende expert ibland annat P1?
Eller är det för att över hälften av journalisterna inom public service enligt Kennet asps undersökning kan tänka sig att rösta på Miljöpartiet? Är de kanske rent av också medlemmar i SNF?
