”Det finns mera mellan himlen och jorden, Horatius, än du anar i din filosofi. ”
Är ett Shakespearcitat som fått milt sagt, många tolkningar, inte sällan åt det övernaturliga hållet. Och jag ser också att den gamle illusionisten och lurendrejaren Geller nu fått en ny chans i svensk TV-kanal på det temat.
Men trot det kommer även jag direkt att tänka på citatet när jag läser en artikel i tidskriften The Economist nu på lördag. Fast av helt andra orsaker.
För i motsats till vad många tror är allt inte utforskar här på vår planet. Det finns mera att hitta och förstå på vårt klot.
Det gäller i högsta grad så fort man lämnar terra firma och ger sig ut till havs. Och det var precis vad den kompetente bråkmakaren Craig Venter gjorde för några år sedan.
Doktor Venter har varit indragen i en serie bråk i under sin karriär. Mest uppmärksammad är han för att han skyndade på det banbrytande arbetet att kartlägga människans alla gener. Detta gjorde han genom att utmana det officiella projektet och den tävlan slutade även den – i tårar.
När genfynden inte var någon genväg till de stora pengarna fick Craig helt enkelt sparken från sitt eget företag, Celera. Arbetslös men knappast utblottad tog han sin yacht och seglade jorden runt.
Men under seglatsen passade han på att samla in lite vattenprover. ( Detta ledde i sin tur till nya konflikter eftersom en del länder anade genstölder, ja, en ren piratverksamhet. När expeditionen närmade sig Galapagosöarna reagerade till exempel myndigheterna i Ecuador starkt.)
Venter själv var oförtrutet entusiastisk och jag minns honom utropa att ” det finns nya arter i varje kaffekopp av havsvatten” som man tog upp från segelbåten.
Väl hemkommen fick man idén att analysera alla dessa prover med samma teknik som man en gång i tiden arbetat sig igenom hela den mänskliga arvsmassan.
Och nu börjar resultaten komma av detta pionjärarbete. De är minst sagt uppseendeväckande.
För vad forskarna tycker sig ha hittat är ett helt nytt rike av varelser!
För bara några decennier delade man in allt levande på vår jord i två stora riken, de eukaryoterna och prokaryoterna ( bakterier) .
Men som vanligt inom vetenskapen så kom gamla sanningar på skam. Det började med att forskare började hitta märkliga organismer som levde på de mest extrema ställen, exempelvis vid heta källor nere på havsbotten. Deras främste upptäckare heter Carl Woese, är amerikan och som fick Crafordspriset så sent som 2003.
Organismenra kallas arkéer och avger metan. Ju fler man upptäckte, ju större betydelse tillmättes de. Allt flera menar rent av att livet på jorden kommer från havet, men att det kanske mera hade formen av en färgrann, slemmig beläggning än av en skön Afrodite. Professor Woese har dessutom länge hävdat att livet kärna är RNA, som i arkéerna, inte det DNA som analyserade i det humana genomprojektet.
Så hela stamträdet över livet på jorden fick ritas om och den nya gruppen fick den dubiösa beteckningen ” det tredje riket”, eller den tredje domänen.
Nu verkar det som det kan vara dags för ännu en omvälvning.
För det man nu hittat i Craig Venters vattenprover från världshaven tyder på en liknande revolution. Det verkar finnas någon slags ny typ av organismer där ute, medlemmar av ett fjärde rike! Eller ” den fjärde dimensionen av livet” som The Economist kallar den.
Om det är så, vore det inte så märkligt. Haven är fortfarande i högsta grad outforskade, inte minst de djupa delarna av dem. Eller som en havsforskare i Monterey Bay Akvarium sa till mig. ”Tänk om jag bara hade lika mycket forskningspengar som de spenderar på en enda rymdfärja! Jag skulle kunna upptäcka hundratals nya arter här på vår planet”.
Vad dessa nya varelser är för någonting, hur de ser ut och vilka funktioner de har havens ekologi är, i så fall, högst oklart. Vilken roll kan de eventuellt spela när det gäller världshavens avgörande inverkan på jorden klimat? Ingen vet.
Vi talar här åter om ”det okända okända”.
Anledningen till att vi inte stött på dem tidigare kan vara att vi inte letat och att den här typen av organismer ofta är svåra, eller omöjliga, att odla i laboratorium.
Men, som alltid bör man vara vetenskapligt skeptisk. De fragment av arvsmassa som man plockar fram kan också härstamma från exempelvis virus. (Ja, självklart finns det virus även i havet.) Eller fynden kan bero på något helt annat.
Fast visst är det en fascinerande tanke att havsdjupen inte bara innehåller gigantiska Blåvalar utan också ett helt nytt rike av livet!
För mig känns det förunderligt nog. Jag behöver liksom inte någon Uri Geller som böjer teskedar för att bli fascinerad. För mig räcker det med livet självt.
För sannerligen säger jag dig, Horatius, det finns mera i haven och på jorden än du anat i din vetenskap.
