Det är inte varje dag som morgonens Ekonyheter toppas av vetenskapliga nyheter, men denna torsdag var det så. Det var en redovisning av det stora ENCODE –projketet som – med all rätt – lyckades ta sig högst upp i prioriteringslistan.
Den att skräpDNA inte är skräp.
Nu är väl i och för sig detta något många misstänkt rätt länge. Om inte annat så kändes lite futtigt redan år 2000 när Clinton och Blair fick vetenskapen att berätta att vi människor ”bara hade runt 20 00 gener”. Andra organismer kunde ståta med betydligt flera styrande enheter i sin arvsmassa och sa hade ”skapelsens krona” bara 20 000! Nedrigt.
SkräpDNA förklarade vara rester av gammal arvsmassa som vi inte längre hade användning för, reservgener eller material som vilande virus lurat på oss.
Men så började man på forskarnas envisa sätt att rota vidare. Och den som tror att det mesta redan är upptäckt fick återigen fel så det skriker om det. För här stod överraskningar som provrör i labben
Forskaren började exempelvis förstå att RNA, den lilla budbäraren mellan DNA-spiralen och cellens fabrik, hade en mycket större roll än vad man tidigare förstått.
Vidare började man se att miljön även på kort sikt kunde påverka hur vi tolkar vårt genetiska arv. Det var inte så att giraffen fick längre hals eftersom den sträckte sig allt längre efter de smaskiga bladen, eller att den ryske arbetaren under kommunismen blev ädlare, men den diet som dina morföräldrar åt kan faktiskt påverka hur ditt liv artar sig. Denna nya vetenskapsgren som bara befinner sig i sin linda kallas epigentik och hör idag till de heta områdena inom biokemin.
Och på tal om de där virusen som under årmiljonerna tagit sig in i vår arvsmassa och gömt sig så började andra forskare titta på människan som ett ekosystem. De upptäckte då att det vimlade av mikroorganismer inuti och utanpå varje individ. Samt att dessa små kryp mycket väl kan stor betydelse för hur vi mår och hur sjuka vi blir. Inte bara i den klassiska meningen att vi drabbas av bakterierinflammationer utan att bakterier också är helt avgörande för att vi skall överleva!
Och så idag kommer då bekräftelsen på att det där ”skräpet” inte alls var betydelselöst. Det styr i själva verket hur och när vi läser av vår genkarta.
Nu säger experterna att vi använder 80 procent av vårt genetiska arv. Hm, jag undrar jag vad den siffran är om några år? För det är lätt att avfärda det vi inte förstår som skräp.
Jag funderar också lite över vad detta betyder för DNA identifieringen. För om jag förstått det rätt så använder man idag just bitar av det man förut kallade ”skräpet” för att identifiera olika individer på en brottsplats. Och det är alltså dessa markörer man sparar när man” topsar” misstänkta brottslingar. Betyder det i så fall att man nu också kan utläsa egenskaper, risker för sjukdomar och annat ur polisens DNA register? På ett helt annat vis än man föreställde sig för bara något år sedan?
Och hur är det med de prover vi lämnar för att släktforska via vårt DNA? Har de också fått en helt ny innebörd?
Eller har jag fått det om bakfoten? Måste omedelbart ringa någon genetiker nära mig!