Kategorier
DNA Fåglar Genetik Läkemedel Larm Pandemi Risker Vaccinationer Vetenskap Virus

Ett svinaktigt virus

Det lilla virus som just nu får krigsrubriker världen över verkar vara en elak blandning av virus från svin, fåglar och människa. Ännu ett resultat av att vi lever så nära våra husdjur, lysande skildrat av Jared Diamond i boken ”Virus, vapen och stål” . Och det är inte varje dag som medicin och naturvetenskap når huvudledaren i våra stora drakar. Men som sagt; dagens vetenskap är morgondagens politik.

Som jag tidigare skrivit här ska man alltid ta virusutbrott allvarligt, men frågan är också hur mycket man skall skrika ”vargen kommer”. Inte minst just med tanke på att vargen nog kommer så småningom. Misstanken att man larmar för att få mera anslag till sin forskning eller för att få uppmärksamhet finns alltid där. Och få kan skrämmas så rejält som Björn Olsen. Det visade han redan vid den förra fågelinfluensan och han fortsätter den tradtionen  på dagens DN-debatt.

Det känns bra när det är journalisterna som står för de mera balanserade råden som Annika Nilsson och Karin Bojs i Dn och inte minst Inger Atterstam i SvD. ( Det är bara så tråkigt att SvD inte anser sig ha råd att ha en egen vetenskaps och medicin avdelning. )

Mina invändningar  mot DN debattartikeln hindrar mig emellertid inte ifrån att hålla med i den konkreta uppmaning som jag uppfattar som huvudbudskapet i artikeln; bygg en svensk vaccinfabrik nu!

Kategorier
Bioteknik DNA Genetik Läkemedel Vetenskap Vetenskapsjournalistik

Kan om tio år innebära…

Ibland är befriande att få sina misstankar bekräftade. För några år sedan skrev jag en bloggtext om att vi, vetenskapsjournalister, allt för ofta avslutade våra rapproter med orden ” detta kan inom loppet av tio, tjugo år leda till ett botemedel för cancer.

Och riktigt så bra är det, tyvärr, inte.

Jag fick en del sura reaktioner på den texten, minns jag. Oj, då, du har väl inte gett upp? Eller, det var värst vad du var moloken då!

Igår hör jag en av världens mest citerade cancerforskare, Bert Vogelstein, sitta och säga ungefär samma sak på en scen i Stockholm. Det var under eftermiddagspasset av NobelWeekDialogue

Vad ha sa var ungefär det här:

’Vi är offer för vår egen framgång! Inom genetiken och biokemin kan vi idag göra saker idag som framstod som science fiction för bara tjugo år sedan, men den teknik vi använder för att studera den cancer jag arbetar med är ungefär den samma som den var 1953, när DNA upptäcktes.

För det andra har vi lovat för mycket. Idag slutar nästan alla artiklar med att konstatera att ”denna upptäckt kan leda till ett botemedel för cancer”. Men så är det inte!’

Anledningen till att forskarna lovar för mycket är enkla att se. De slåss om ära och pengar.

Men kanske också en ganska tilltalande entusiasm? En egenskap de inte skulle kunna arbeta utan?

Men varför vi journalister köper dessa fraser och använder dem, om och om igen, är svårare att försvara…

Kategorier
Fackböcker Läkemedel Risker Vetenskap

En dos stryknin

En dos strykning är titeln på Olle Mattssons bok om giftmord i deckare. Ett verk värdigt en professor i kemi och som fått värdefull hjälp av många lärda Uppsalaprofiler. Och som de hört talats om under en längre tid…

Nu har boken äntligen kommit.

Den ”släpptes” häromdagen i en väl vald lokal,  Gustavianum.  I en föreläsningssalen nära  där man förr skar upp liken i den Anatomiska Teatern…

Salen var överfylld av entusiastiska blivande läsare.  Författaren själv var inte mindre brinnande. Han konstaterade själv att han talade som om han tagit skopolamin…

Eftersom evenemanget av nyssnämnda skäl och orsakar drog över tiden hann jag inte stanna för minglet, jag har dock köpt boken och skall nu till att hugga gifttänderna i den.

Så än kan jag bara konstatera att det är en vacker bok, rikt illustrerad och med många kul referenser till populärkulturen.

Helt okunnig i ämnet är jag dock inte. För vi hade ju nöjet att ha Olle Mattson som gäst i Fakultet X i maj.

Och så är även jag en gammal beundrare av Mats Bergmarks gamla bok ”Farligt att förtära”.

Kategorier
Bioteknik Den biologiska människan DNA Läkemedel Nobelprsiet Vetenskap

Du och dina bakterier

Du och dina bakterier. Om du glömmer bort att borsta tänderna riskerar du att bli dement. Så lyder de senaste rönen när det gäller tidigare okända samband mellan vår mikroflora och hälsan. För teorin lyder att de bakterier vi inte håller efter i munhålan på något vis tar sig upp i hjärnan och orsakar glömska där.

Men detta är bara ett i raden av fynd som nu speglas i nyhetsflödet. Egentligen tog väl den här forskningsinriktningen fart när de djärva Nobelpristagarna Barry J. Marshall och J. Robin Warren drack en lösning med magsårsbakterierna Helicobacter pylori för att bevisa sin teori.

Nu har samspelet mellan de bakterier vi all bär i och på oss blivit till ett riktigt pop ämne. Forskare undersöker ivrigt mikroorganismernas roll för fetma, diabetes (både typ 1och typ 2), hjärtinfarkt, högt blodtryck, cancer, autism och reumatism.

Vi vanliga konsumenter ser dagligen reklam för de ”nyttiga bakterier” som finns i olika yoghurtprodukter. Huruvida de är tillräckliga många och potenta för att ha någon medicinsk effekt är långt ifrån säkert, men trons verkan är som bekant stark.

Forskningsfronten speglas som vanligt på ett lysande sätt i huvudartikeln i tidskriftens The Economists senaste nummer. Där berättas att var och en av oss bär omkring på ungefär ett kilo bakterier, att de tillsammans har fler gener än en människa och att vetenskapen betraktar dem som ” ett organ”.

Idéer om hur olika obalanser i mikrofloran kan påverkas oss är som sagt många och fantasifulla. Om hälften av dem stämmer står vi inför många genombrott inom behandlingen av en rad folksjukdomar. Av erfarenhet vet vi dock att alla sådana här nyupptäckta områden först haussas upp, sedan faktiskt resulterar i nya botemedel. Men att det vanligen tar mycket längre tid än rubriksättarna tror.

Och på tal om att hantera forskningsanslag på ett ansvarsfullt vis så finns det alltid en risk att forskningsråd beter sig precis som journalister och springer i flock…

http://media.economist.com/sites/default/files/imagecache/print-cover-full/20120818_cna400.jpg
Kategorier
Bioteknik Den biologiska människan DNA Evolutionen Fackböcker Genetik Läkemedel Vetenskapsjournalistik

Mina vackra gener

Mina vackra gener är titeln på en av de bästa och roligaste populärvetenskapliga böcker jag läst på länge.

( ”Ond Kemi”, av Ulf Ellervik som har Sommar den 4 juli är en annan!)

”Mitt smycke genom” är titeln på danska och den är skriven av den danska vetenskapsjournalisten Lorne Frank.

Läsaren för följa henne på hennes upptäcktsfärd för att ta reda på den urgamla frågan ” vem är jag?” .

Men till skillnad från många andra som gjort samma resa söker hon svaret i sina gener. (Eller för att undvika en polariserad diskussion på en gång; hon söker svaret i sitt biologiska arv, också.)

Frågorna hon ställer är mycket allmängiltiga. Kommer hon att få samma cancer som sina släktingar?  Varför oroar hon sig så mycket? Vem passar hon egentligen ihop med?

Och beror hennes humör egentligen på hennes uppväxt eller är det hennes medfödda ”läggning”?

Eller kan det rent av vara så att hon själv, genom den hon är, skapar sin egen omgivning, sin egen ”miljö?

Vi får veta hur man kan använda en gentest i släktforskningen och vilka sjukdomsrisker man idag kan utläsa i vårt DNA. Och Lorne Frank resonerar med olika experter, och överlägger med sig själv, om hur mycket vi vill veta och vilka val vi egentligen har.

Men boken tar alltså också upp kanske det svåraste och mest kontroversiella området, gener och beteende.

Ja, boken avhandlas faktiskt det mesta som kartläggningen av generna hittills lärt oss, och allt det vi fortfarande inte vet.

Och det är som sagt mycket vi fortfarande inte vet. De ”genvägar (sic) till nya mediciner och ett längre och friskare liv som många hoppas på har vi inte sett – ännu.

Det är en lysande och högt skrattframkallande upptäcktsfärd vi bjud på, från bilden av hennes charmige, men lätt galne, far, långt ned ibland bokstavskombinationerna i hennes egen DNA spiral.

På några ställen faller hon ned i detaljer, hon är ändå disputerad forskare, men det förlåter man henne. Hon tar sig snabbt ur fikonspråket, med ett leende.

Lone Frank löper möjligen också risk att betraktas som allt för troende på genetiken. Inte minst i det nervöst korrekta Kultursverige, men det tycker jag vore helt fel. Tvärtom redovisar hon tydligt och öppet osäkerheten i vad forskningen kan säga idag.  

Men, de preliminära ståndpunkterna är ändå så mycket mera faktabaserade än det opportuna önsketänkande som häckar i morgonsoffor.

Och den vetenskapliga fronten rör sig mycket snabbt på det här området. Hypoteser om varför människor är de vi är testas och förkastas ständigt. Det är lätt att hamna snett ibland de dagliga nyhetsblixtarna om genen för det det ena eller det andra. ( Det är väldigt sällan En gen som styr något viktigt!)

Så för att inte hamna galet i debatten om det okränkbara människovärdet är det oerhört väsentligt att förstå vad forskningen berättar. Det handlar precis som Lone Franks skriver om att förstå oss själva.

Vad kan vara mera spännande? Och det är rätt sällan jag sugs in i en bok som jag gjort under läsningen av den här boken.  Jag blir förtjust i både hennes språk och i henne!

 Och jag är inte den förste.  Både Lone frank och den här boken har nått stor framgång, internationellt.  Han var för övrigt gäst hos Skavlan i SVT för en tid sedan.

Kort sagt, ”mina vackra gener” är en helt underbar bok, läs den om du vill göra det minsta anspråk på att kalla dig allmänbildad.

Du får roligt i hängmattan!

Kategorier
Bioteknik Läkemedel

Framtidens pharma

Att Astra Zeneca lägger ned sin forskning är inte en väckarklocka, det är ett logiskt steg i en lång utveckling som alla som brytt sig har kunna utveckla. Alla stora läkemedelsjättar har haft stora problem de senaste decennierna. Redan på hösten när Hans Bergström och undertecknad for runt på universitet och bioteknikföretag i USA berättade alla vi träffade samma historia. ”Big pharma” är på väg ut. Möjligen kan de fortsätta att spela en roll som tillverkare, distributörer och marknadsförare. Men de nya upptäckterna kommer att göras i de små bioteknikföretagen.

Sedan dess har jättarna försökt att överleva genom att köpa upp varandra eller ”banta verksamheten”. Men kannibalism och självstympning kommer inte att lösa situationen på längre sikt. I Sverige har också läkemedelsindustrin packat ihop, företag eefter företag. Rapporter och böcker har skrivits för de politiker som orkar läsa.

Så förvåningen nu känns en smula spelad.

Tyvärr slutar inte problemen där. För den ”biologiska revolutionen” går lite långsammare än aktiespekulanter och börshandlare vill. Medicin arbetar i ett oerhört komplex biologisk system som vi inte förstår, människokroppen.

Läkemedelsbranschen motsvarar därför inte till exempel  IT-branschen där kvartalsrapporten enkelt kan följa vilken av de senast leksakerna som är mest populär. Jag brukar spetsa till det med att säga att IT-branschen levererar en massa möjligheter som vi måste hitta en användning för. Inom medicinen behöver miljoner människor produkter vi inte kan leverera.

Framstegen kommer, men de tar tid och kräver uthållighet.

Det är också så att många bra läkemedel aldrig kommer att bli så lönsamma som industrin vill. Men de kan trots det vara oerhört bra botemedel för svårt sjuka människor. Det är väl känt att branschen hellre ser ett piller som man måste ta hela livet än ett piller som botar patienten på en gång.

Professor Tomas Hedner tog för övrigt upp frågan om ”orphan drugs” och flera andra aktuella spörsmål i gårdagens Vetandets Värld.

Kategorier
Bioteknik Forskningspolitik Läkemedel Vetenskap

Ska Staten rädda Astra Zenca?

Det är dagen efter i Forskingsverige. Och sällan har väl en baksmälla varit mera befogad. För Astra Zenecas nedläggningen av sin forskning i Södertälje är ett hårt slag mot huvudet. Företaget står för xx procent av den svenska forskningen och 5 procent av exportintäkterna.

Detta och många andra intressanta fakta kan man läsa i en artikel av xxx och xx på dagens DN debatt.

Artikeln mynnar ut i ett krav till regeringen att engagera sig i frågan.

Huuvdledaren i Dagens Industri driver tesen att detta bara är resultatet av en långvarig försämring av utbildning och forskningsvillkor i landet, något jag personligen har lätt att instämma i. Ledaren radar upp en rad orsaker till nedmonteringen av vad många trodde var en säker framtidsbransch och slutar med en förhoppning om att man nu skall fortsätta att satsa ”längsiktigt”.

Och på tal historiska perspektiv så skriver I UNT skriver Kerstin Kollberg i dagens UNT om hur Pharmacia lämnade Uppsala. Företaget skulle ha fyllt hundra år i år – om det funnit kvar. Stadens forskare kan fortfarande berätta om hur man ”bara kunde ringa XX på Pharmacia så fick man en ny dyr apparat som var nödvändig för forskningen framåtskridaden.

Det var bättre förr.

Men mitt upp i denna efterchock av att ett multinationellt företag flyttar runt sina resurser gäller det att också se vad Sverige har för förutsättningar för framtiden.

Mång av de briljanta forskarna inom biomedicinen finns ändå kvar i landet.

Så här mitt i vintern kan man undra varför inte alla unga begåvade människor omdelbart drar till pengar, berömmelse och solsken. Ett skäl som ofta kom fram under mina intervjuer med var – Sveriges välfärdssystem. Inte minst den fantastiska barnomsorgen och möjligheterna till föräldraledighet.

En annan fördel som ofta nämndes var  att skandinaver har utvecklat ett bättre sätt att samarbete i forskningsgrupper.

Och slutligen, förstås, forskare är människor och är man född och uppvuxen i en miljö lämnar man ogärna den.

Däremot vågar jag påstå att det är ”typiskt svenskt” att ropa på hjälp av staten. ( Jag gör det själv, av gammal vana, allt för ofta.) ”Vad gör regeringen?”

Därför känns det bra när Peter larsson i SVD skriver att ” det är inte staten som skall rädda företagen”, men han hinner tyvärr inte presentera andra lösningar än att regeringen borde samordna sin politik?

Om vi skall få behålla det välstånd som vi så gärna generöst fördelar till en myriad av mer eller mindre befogade behov så måste vi också sätta värde på  besjälade lärare, entreprenörer, duktiga företagare, uppfinnare och forskare. Inte bara på fotbollstjärnor och schlagersångare.

Det handlar om en grundläggande attitydförändring. Världen förändras varje timme  och just nu förskjuts den ekonomiska makten österut med en svindlande hastighet.

Slutligen, Astra Zeneca har fortfarande verksamhet i Mölndal. Och det finns några andra bioteknikföretag som, med rätt stöd, kan växa och skapa välstånd. Visst, det skulle inte skada om den sittande regeringen vågade tänka bortom nästa val, men det måste även oppositionen göra. Och framförallt fråga dig med John Kennedy, vad kan du göra för att vårt land skall fortsätta att vare ett land älska och för alla att utvecklas i.