Björktrastarna kom idag. Med svirrande vingar och ivriga lockläten tog de sig an vårt stora Körsbärsträd. Fåglarnas förkärlek för våra odlade bär har gett dem många mindre smickrande namn i folkmun. Och min farfar sneglade alltid åt bössan när dök upp.
Hit är de välkomna, även om merparten av körsbären har fallit och nu mest liknar resterna av en romersk vintramparorgie där de ligger på den förtorkade gräsmattan.
Men trastarna plockar rask i sig det som är ätbart, tar ett dopp i bäcken och drar vidare till nästa trädgårdsfest. I ett muntert moln av tjatter.
Mitt i idyllen kan jag inte låta bli att tänka på de Tomahawker som snart väntas flyga in över Syrien. I min barndom var en Tomahawk ett vapen indianerna försökte använda mot de tappra kopojkarna. Idag är de högst avancerade dödsmaskiner.
Undra just hur de låter när de drar in i skyn? Hinner man undan?