Kategorier
Domedagen Larm Media Pandemi Polisen Risker Virus

Om olika risker

Niotusen poliser jagade en skadeskjuten 19-åring. De fick fatt på honom, till slut.

Missförstå mig inte. Jag känner inget större medlidande med en ung man som bestämt sig för att ta livet av en åttaårig pojke med en splitterbomb, men magnituden av insatsen säger något om vårt samhälle – och om mediedramaturgin.

Det snabba händelseförloppet passar som hand i handske i de ständigt direktsändande nyhetskanalerna. Ungefär som väderkanalerna. Alltid händer det något.

Samdigit begravs hundratals människor återigen av en jordbävning ” borta i Kina”. Ja, missförstå mig inte här heller. Jag tor inte för en sekund att de kinesiska medierna är mindre lokalpatrioter, tvärtom. Intresset för en nyhet minskar alltid med kvadraten på avståndet.

Men om vi ser bortom även denna hemsla dramatik så pågår det andra, mindre dramatiska, skeenden i världens folkriakste nation. Jag tänker natiurligtvi på de virus som fortsätter att mutera och som förr eller senare blir den perfekta mördaren.

Då hjälper niotusen uniformerade människor föga…

Kategorier
Domedagen Larm Risker Vetenskap

Himlen faller ned

”Himlen faller ned över oss”. Idag skulle en stenbumling, 50-metersasteroiden 2012 DA14, svischa förbi jorden, på alldeles för nära håll. Istället kommer sällsamma nyheter från Ryssland. Många människor har skadats av ett meteoritregn! Uppgifterna är högst preliminära så vi får se vad som stiger fram ur ryktena men händelsen är högst ovanlig. I själva verket är det som nu hänt ett utmärkt exempel på en risk som är mycket osannolik, men – om den skulle inträffa kan den få enorma konsekvenser.

Det säger sig självt att det är hart när omöjligt att få planetens splittrade stater att ena sig mot en sådan sällsynt risk. Och ändå är det dessa stenar från rymden som utrotat dinosaurierna och haft ödesdiger effekt på allt liv här på detta lilla blå klot.

För dem som vill läsa en intressant skildring av vad som skulle kunna hända inför ett yttre hot från rymden finns exempelvis berättelsen ”Det svarta molnet” av Fred Hoyle.

Och för dem som vill se rymdstenen susa förbi oss ikväll finns det tips här. Men det lär bli svårt att hinna se den, lika svårt som det blir att mobilisera ett försvar mot att ”himlen faller ned över våra huvuden”.

Kategorier
Larm Media Risker Vetenskap

Hästen i pizzan

Att äta hästkött är Tabu. Även i det postmoderna och sekulariserade Sverige. Och när någon kallar det ”nötkött” och blandar det i maten då går stora larmet, i halva Europa. Men om det är några risker med detta kött så beror det på mest på vår ovilja att ”äta häst”. Denna rädsla leder till att det smygs och smusslat med hästkött. Och det gör att hela hanteringen klarar sig nästan helt undan kontroll. Det ökar risken för att hästar som behandlats med olika läkemedel hamnar i Lasagnen.

Allt detta har nu fått mer än femton timmar av medial uppmärksamhet och upprörda ministrar. Men riskerna för den vanlige medborgaren med ”hästköttet i pizzan” är små.

Det finns andra betydligt mera påtagliga risker med brister i maten. En av dem tas upp i samma tidning som toppar sin förstasida med den fel märkta  maten. För i sin spalt tar Karin Bojs återigen upp den svenska oviljan att rekommendera folsyra till gravida kvinnor. En brist som kan leda etthundra skadade svenska barn varje år.

Sådana mindre dramatiska händelser når sällan förstasidorna men har ofta stor betydelse för många människors liv. Som den felaktiga rekommendationen att alla spädbarn skulle sova på mage. En medicinsk skandal som kostade många barn livet…

Kategorier
DNA Fåglar Genetik Läkemedel Larm Pandemi Risker Vaccinationer Vetenskap Virus

Ett svinaktigt virus

Det lilla virus som just nu får krigsrubriker världen över verkar vara en elak blandning av virus från svin, fåglar och människa. Ännu ett resultat av att vi lever så nära våra husdjur, lysande skildrat av Jared Diamond i boken ”Virus, vapen och stål” . Och det är inte varje dag som medicin och naturvetenskap når huvudledaren i våra stora drakar. Men som sagt; dagens vetenskap är morgondagens politik.

Som jag tidigare skrivit här ska man alltid ta virusutbrott allvarligt, men frågan är också hur mycket man skall skrika ”vargen kommer”. Inte minst just med tanke på att vargen nog kommer så småningom. Misstanken att man larmar för att få mera anslag till sin forskning eller för att få uppmärksamhet finns alltid där. Och få kan skrämmas så rejält som Björn Olsen. Det visade han redan vid den förra fågelinfluensan och han fortsätter den tradtionen  på dagens DN-debatt.

Det känns bra när det är journalisterna som står för de mera balanserade råden som Annika Nilsson och Karin Bojs i Dn och inte minst Inger Atterstam i SvD. ( Det är bara så tråkigt att SvD inte anser sig ha råd att ha en egen vetenskaps och medicin avdelning. )

Mina invändningar  mot DN debattartikeln hindrar mig emellertid inte ifrån att hålla med i den konkreta uppmaning som jag uppfattar som huvudbudskapet i artikeln; bygg en svensk vaccinfabrik nu!

Kategorier
Larm Vården Vetenskap Yrkespatienten

Det är synd om dietister

Ett av årets första besök i vården var till min dietist. Jag har alltid tyckt lite synd om dietister för de kämpar en ojämn kamp – en kamp mot människans natur. 

Eller, i vart fall mot årmiljoner av evolution. Och just nu är det extra tufft.

Den som inte tror mig kan titta lite på vilken sorts Tv-reklam som dominerar så här efter den stora mathelgen.

För nu fylls tv-tablån med löften om säkra bantningsmetoder – och snabba lån.

Sätten att tappa de kilon man snabbt  lagt på sig är oändliga.

Den senaste (?) flugan, LCHF dieten, verkar fortfarande surra, inte minst på nätet.

Och ordväxlingen mellan olika dietförespråkare tyder inte på att något av kosthållen leder till god känsla i magen eller fördragsamhet med sina meningsmotståndare.

Så jag avundas inte dietisterna som sakligt försöker berätta vad vetenskap och beprövad erfarenhet säger. För det är inte så glamoröst eller häftigt. Ät mindre och rör dig mera!

Inte nog med det, vi ljuger/förtränger också friskt om vad vi stoppar i munnen – och hur ofta.

Detta gör  många ”vetenskapliga” undersökningar som bygger på uppgifter om våra matvanor är av, låt oss säga, av begränsat värde.  Man kan inte lita på folk för folk kan inte lita på sig själva.

Pålitliga utvärderingar säger att alla bantningsmirakel, på några års sikt, bleknar bort.

Det enda som håller måttet – statistiskt sett – är kirurgiska ingrepp.

För vi är alla hungriga syndare i en värld av matlagningsprogram, kokböcker och stormarknader.

Vad vi lovar oss själva på Nyår viker undan när årmiljoner av svält tar över hjärnan.

Men –  problem av sådan här tyngd, och med så mycket pengar att tjäna, lockar givetvis till sig både lycksökare och innovatörer.

Det forskas fett på övervikt runt om i världen. Och mycket är nytt.

Det senaste är, som jag tidigare nämnt här i spalten, den bakterieflora vi alla bär omkring på i magen.

Detta dryga kilo av mikroorganismer är bokstavligen livsavgörande för var och en av oss.

I det senaste numret av National Geographic ( januari 2013, engelska upplagan) reder magasinet ut en hel del om människans mikrobiome, det vill säga hela den regnskog av bakterier som vi bär med oss. Samma ämne pratade vi om i Fakultet X, nyligen.

Nu kommer nya uppgifter från ett rätt vågat kinesiskt experiment där en mycket tjock försöksperson fått sin tarmflora förändrad och – han gick ned lika mycket i vikt som med vid kirurgiska ingrepp. Och de ”skadliga” bakterierna försvann.

Förändringen åstadkoms genom att man via dieten höjde pH värdet i mannens tarmar. ( International Society for Microbioal Ecology, doi.org/jz9)

I andra försök har man gett personer med olika medicinska problem en ny tarmflora genom att föra över frisk avföring till dem. Detta har också anförts som en ny möjlig bantningsmetod.

Självklart är detta bara ett försök som behöver upprepas och studeras mera men vi kommer nog snart att kunna analysera inte bara våra egna gener utan också hela den rika flora av mikroorganismer som lever i, och på, oss.

Allt för att skapa en bra magkänsla

Vilka råd som dietisten gav till mig? ”Ät regelbundna mål och rör dig mera. ”

Självfallet lovade jag att göra så…

Kategorier
Almedalen Forskningspolitik Kulturen Larm Media Vetenskap

Skandeln på SSF 2

Får en forskare festa? I så fall, hur mycket får hon ha roligt för? Frågan är relevant  efter att DN nu avslöjat att SSF (Stiftelsen för strategisk forskning) anlitat festfixaren Micael Bindefeld för att bland annat ordna en rejäl bankett på Stockholms Stadshus för runt 2 miljoner kronor.

Bindefelds uppdrag var enligt samma DN artikel av Mattias Carlsson att ge stiftelsen ”uppmärksamhet och genomslag i medier” vilket man nog för säga att han lyckat lite väl bra med. I dag har SSF toppat nästan alla nyhetssändningar.

Det är visserligen sant att SSF fört en lite anonym tillvaro sedan stiftelsen bildades som ett sätt att använda de insamlade pengarna till avsomnade Löntagarfonderna. Fast å andra sidan är väl ingen av de olika aktörerna inom Vetenskapssverige direkt kändisar, med undantag för Nobelstiftelsen förstås.

För att bli kändis i Sverige bör man syssla med sport eller sång.

Men tillbaka till frågan, är det acceptabelt att festa för statliga pengar avsedda för forskning? Ja, lite kul kan de väl få ha, de där forskarna? Och det är inget unikt att det festas för ”offentliga medel” för att hedra olika samhällsmedborgare. Tvärtom.

Jag menar sportfånarna har just avnjutit massor av god underhållning från OS, betalt via licensavgiften till SVT. Till detta kommer idrottsgalor och direktsändningar i eviga rader.  Vem bekostar dem?

Och vi andra har ju Europaschlagerfestivalen – året om snart. Vad kostar den egentligen?

Men att det är mera fult att ha trevligt för skattepengar än för de pengar man tjänar på att sälja varor är på något vis en etablerad sanning.

Statens kaka skall vara mager. Liten och sur.

Privata pengar smakar liksom inte lika illa, i vart fall inte i sådana här festliga sammanhang.

Särskilt fult känns det om man själv inte får vara med om själva syndandet.

Hade det hela varit annorlunda om SSF låtit SVT vara med och direktsända sin fest på Stadshuset? Som den riktiga Nobelfesten?

Om jag var med? Nej, jag står inte på Bindefelds listor. Men med den svenska avundsjukan på hanterbart avstånd kan jag nog tycka att forskning och vetenskap borde celebreras mera, inte mindre. Även i ett avkristnat protestantisk land i pliktbältet.

Men hur mycket är egentligen lite? Den frågan ställer sig nog en lång rad forskningsadministratörer och ägare av kurs- och konferens anläggningar runt om i landet just nu. Vad är rimligt för skapa sammanhållning inom personalen och att upprätthålla ett tätt kontaktnät i nätverkens tid?

Är det rimligt att samma statliga myndighet drar till Almedalen för att där, med skattemedel, försöka få andra statliga aktörer att ge dem större anslag. Allt av ”våra pengar”.

Är det moraliskt rätt att åka till Storlien på ”Folk och Försvar”? Eller till Bokmässan i Göteborg? Att det måste vara förkastligt att delta i Davos är väl självklart.?

Oavsett hur mycket det nu får kosta är målen de samma. Att få uppmärksamhet och i slutändan mera anslag till just sin verksamhet. I denna strävan kan nog SSF känna sig i gott sällskap i vår motvilliga monarki. Reklam, PR och lobbyism, vad man nu väljer att kalla det, är en verklig megaindustri. En galen värld skildrar exempelvis i TV serien Mad men. Galen, men i högsta grad levande och i tillväxt.

Kejsaren är förvisso naken men ack så många känner sig kallade att ge honom en ny klädnad!

Tidningen Resumé som ofta refererar fester, prisutdelningar och mingel just i denna bransch skriver idag att Mattias Carlsson snart är ” lika fruktad som Janne Josefsson”.  Och att han är ”glödhet” på marknaden.

Så vem som har den egentliga Makten står som vanligt helt klart.

Vad händer då nu?

Ja, Mattias Carlsson som redan ligger mycket bra till för Stora Journalistpriset (Sponsrat av Bonniers AB) fortsätter nog sina granskningar av ”slöseriet med våra skattepengar”.

Mediedramaturgin kräver snart att en syndabock skall skickas ut i öknen. Förra gången blev det ”bara en generaldirektör”. Vem skall offras denna gång? Det skulle ju sitta fint med en tolvtaggare, en minister? Men SSF är ju som sagt, till skillnad från Tillväxtverket, inte riktigt ”statligt”.

I skymundan fortsätter diskussionen om pengar till forskningen på en betydligt mera undanskymd plats i media. Då handlar det om miljarder och hur de skall användas för att bäst skapa en framtid för landet.

Och framförallt, för alla våra månghövdade statliga organ är det ”business as usual” . Man kan vansköta sin verksamhet, slösa miljarder på huvudlösa projekt eller välja att inte göra någonting alls. Bara man ser till att inte ”gå på krogen för pengarna”.

Så jag vet att jag är lite gammaldags och omodern men på tal om ”slöseriet med skattepengar” undrar jag fortfarande:

-Vad gör alla dessa myndigheter egentligen för mina pengar när de sysselsätter sig, en vanlig måndag?

Kategorier
Den biologiska mångfalden Domedagen Larm Vetenskap

Den mystiska bidöden

Kan man lita på vad de säger i TV? Nja, inte alltid. I kvällens ( måndag) SVT visades först en utmärkt dokumentär om ”Den mystiska Bidöden”.

Tablåtiden 18.00 i SVT bjuder ofta på kvällens höjdpunkter. Me tyvärr äter väl många sin kvällsmat då…

Så mystisk är nu kanske inte Bidöden. Vad jag förstår ( rätta mig Ingemar  Fries på SLU, om jag tror fel!) så beror den stor del till på det virus som överförs av varoakvalster. Kvalstret, fick man veta i programmet, kom ursprungligen från Korea där det levt i balans med de lokal bina. Men, som så ofta, när en parasit byter värd uppstår stora problem. Och nu introducerades det europeiska honungsbiet som angreps av kvalstret.

Men det jag undrar över är två saker?

I början av programmet förklaras att binas trogna arbete ligger bakom ” en  tredjedel av all mat vi äter”. En tredjedel? Nog för att jag är en stor vän av bi och biodling, men en tredjedel – stämmer det verkligen? Hur har man kommit fram till den siffran?

Och så kom då kvällens Rapport, rikets rikslikare när det gäller underrättelser om världen, med nyheter om en annan insekt, myggan.

Det var den, numera, schemalagda rapporten om ”myggplågan runt Dalälven”.

Så långt så gott, men återigen påstår reportern att man använder ”kemiska bekämpningsmedel” mot plågan. Men det påståendet är lika felaktigt som det varit varje år!

Så, ursäkta att jag tjatar men:

Det man bekämpar myggen med är ett ”biologiskt bekämpningsmedel” , en bakterie som använts av biodynamiska odlare i många år. När en levande organism angriper en annan kallas det ”biologisk bekämpning”.

Sedan fungerar ju alla biologiska varelser tack vare sin biokemi, men det är en annan historia

Kategorier
Larm Risker

Traditionen med skinklarmet

Snart är det dags för ”skinkalarmet” igen. För lika säkert osm julhandeln varje år slår rekord så kommer djurrättaktivister i år att publicera hemska bilder av hur våra husdjur mår. Av någon anledning begränsar de sig dock alltid till de djru som hålls av bönder och negligerar alla vanvårdade katter och hundar.

Larmen om julskinkan började som jag minns det med Konsumentekot under Fichtelius dagar. Och många av dem har varit högst berättigade. Djurhållning har varit och är i vissa fall bedrövlig, även i Sverige. Men det är inte det som motivet för de väl genomförda kampanjer vi nu ser varje jul. Detta är PR kupper av människor som anser att det är fel att överhuvudtaget äta djur. De är emot all köttkonsumtion.

I ett fritt samhälle har de all rätt i världen att ge uttryck för den åsikten, men deras argument borde, precis som alla andra intressegruppers, utsättas för åtminstone en smula kritisk granskning. Så är ofta inte fallet idag. Istället spelar media med på ett vis som i andra sammanhang skulle få vilken journalist som helst att skämmas.

En konsekvens av den understundom överladdade debatten kring djurhållningen i Sverige är att produktionen flyttar utomlands. Så var det exempelvis med de beramade hönsburarna som jag råkar vara motståndare till. När burarna förbjöds i Sverige flyttades anläggningarna till Finland som kunde exportera billiga ägg hit.

Nu håller samma sak på att ske med just grisproduktionen och snart även med våra mjölkbesättningar. Lantbrukarna har delvis sig själva att skylla eftersom de valt mera att gnälla på politikerna än på att ta strid om orimliga produktionskrav, men just nu är det faktiskt synd om dem som grupp. Eller i vart fall de få som finns kvar. Lindstedt uppmärksammar detta i en utmärkt debattartikel i dagens SvD.

Vi som konsumenter bör tänka oss om. Att ”köpa svenskt” är inte bara en nationalistisk ogärning, det finns många positiva följder av det beslutet. Inte minst är den så att den gamla sanningen att det är betande djur som håller vårt leende sommarland öppet fortfarande gäller. Dessutom hävdar jag bestämt att om man nu skall äta julskinka, kött och jul ost så har de svenska produktionsdjuren det mycket bättre än i de flesta andra länder.